A letter from Greece

Norrtälje, 21-25 September 2015

Dear Rodengymnasiet,

It has been a wonderful week for me! Full of new experiences and adventures!

I came from far away Greece and sunny weather. But I immediately fell in love with the Swedish nature and the Swedish people

…walking in the forest early in the morning, late in the afterrnoon….the fog that made it all look like a fairytale…the smell of the rain…the reflections in the water….

…and of course the people….thank you for making me feel like home…thank you for answering every question…thank you for being understanding and interested in my country’s situation…..

I have tried to learn as much as possible about the Swedish educational system and I will do my best to adopt the new ideas/methods/practices I have learnt, modified to the Greek school reality.

I have talked to many teachers, administration staff and students during this week. It was always a pleasure to communicate with smiling, interested people.

I have also made ”a trip to the moon and back” ! Thanks to Mike and Mario, the two romantic astronautes that visited the school, the space does not look so scary any more…

But above all I need to thank Jonas Hall for inviting me, for teaching me, for working extra hours with me, for giving me a tour to the stars, for the little things that make a difference….

Thank you Jonas…
Until we meet again…

Katerina Roubi
Athens, GreeceIMG_20150925_132719

Katerina (fourth from the right) with Jonas Hall (fifth from the right) and the students doing Science Specialisation in year 12 after a successful solar observation session. Photography by Isac Revilla, also doing Science Specialisation.

Katerina has been job shadowing Jonas for a week, under the Erasmus Plus program.

Guldkampen 2015 – aktivitet för ökad gemenskap

10 september 2015

Rodengymnasiet startar upp varje läsår med en aktivitet, Guldkampen, för att stärka sammanhållningen och för att elever och lärare på de olika programmen ska lära känna varandra bättre. Alla elever på skolan är indelade i ca 70 olika blandade grupper där de promenerar en slinga på f.m., som består av åtta stationer och en på e.m., som även den består av åtta stationer. Vid varje station finns en grupp lärare som har en uppgift kopplad till ämnet och som eleverna tillsammans ska försöka klura ut. Varje uppgift som eleverna löser ger en chokladguldpeng i belöning. Den grupp som lyckas samla ihop flest guldpengar vinner fina priser!

Bild 1

Elever från år 1-3 samarbetar kring ett problem och lärarna instruerar.

 

Bild 2bild 3

Prisutdelningen ägde rum 24 september 2015 i Rodengymnasiets nybyggda matsal. Vinnarna samt ansvariga lärare för Guldkampen Fredrik Carlnäs och Mia Bäcklund ser ni på bilden nedan.

bild 4

Mia Bäcklund

När Rymden kom till Roden

8Mario Runco berättar om rymdpromenader.
Samtliga foton tagna av Amanda och Jesper i SA14

”Inspiration”. ”De hade varit där på riktigt”. ”Jättehäftigt”. Så lät det när jag frågade eleverna på det naturvetenskapliga programmet om hur de upplevt astronautbesöket den 23 september. De var Sveriges tur att vara värdnation för den årliga kongress som hundratalet astronauter besöker och som en del av deras outreach-program fick vi och många andra med oss besök av två astronauter.

14
Mike McCulley, Mario Runco och deras svenske Ciceron från KTH, vår gamle elev Christoffer Nordström

Sug lite till på det. Det finns ca 100 astronauter i hela världen. Människor som på grund av sin stora vilja, djupa hängivenhet och enastående kvalifikationer faktiskt färdats ut i rymden och visat vägen till framtiden. Fundera sedan på hur många statschefer det finns i världen…

Några teknik elever sammanfattade händelsen så här:

Den här veckan är det astronautvecka, vilket innebär att ungefär 100 astronauter åker runt i världen och hälsar på skolor för att informera elever om hur det är att vara astronaut och svara på frågor ifrån publiken. Vi fick äran att få besök av astronauterna Michael ”Mike” James McCulley och Mario Runco jr. Båda har en bakgrund inom den Amerikanska Flottan men Mike var en testpilot och Mario var en fysiker. Mario sökte jobb hos Nasa 5 gånger innan han blev anställd år 1987 och Mike blev inbjuden till Nasa år 1984.

Presentationen pågick i ungefär 70 minuter och var fylld med information, Mike började prata om hur rymdskeppet kom upp i omloppsbanan och hur raketerna fungerade. Sedan lämnade han vidare ordet till Mario som fortsatte berätta om själva upplevelsen uppe i rymden t.ex. SAS (Space Adaptation Syndrome) och om rymdpromenader. Mike tog sista delen av presentationen där han beskrev om hur det är att landa på jorden igen och sen hur det är att anpassa sig till jordens gravitation.

Denna första del av presentationen avslutades genom att astronauterna fick presenter av elevguider från naturvetenskapsprogrammet.

Efter en liten kaffepaus så började andra delen av presentationen. Denna presentation var en frågestund för de coolare som ville veta lite mer. Det började med en fråga om vi skulle kunna resa intergalaktiskt inom dem kommande hundra åren, svaret var ett stort nej. Det som följde detta var ett par frågor som fick utförliga svar även dem simplare frågorna fick detaljerade svar.

Denna presentation har hjälpt oss expandera vår kunskap likt universum.

18                    15

Eleverna avslutade med att citera Mario Runco’s avslutande råd till oss:

Sluta aldrig att sikta mot stjärnorna! Beam me up Scotty!

Vi fick vår Planeten Jorden-flagga, designad av svensken Oskar Pernefeldt, signerad av astronauterna. Astronauterna fick också med sig små gåvor från oss, bl.a. var sitt litet blått stenklot av bergarten Lapis Lazuli – så att de aldrig varken ska glömma vår blåa Jord eller sluta drömma om andra planeter.

4

För hur mycket kunskap vi än förmedlar i skolan så är det drömmarna om framtiden som gör kunskapen värd något.

Dylan Wiliam besöker Norrtälje

Norrtälje kommun satsar stort på BFL och formativ bedömning, och under två dagar gästade Dylan Wiliam Roslagsskolans aula, för att sprida inspiration och kunskap till kommunens lärare, ledare och utvecklare. Under gårdagen fick därför hela Rodengymnasiet delta i föreläsningen Embedded formative assessment, en föreläsning där Wiliam både teoretiskt och praktiskt fokuserade på de fem nyckelstrategierna, vilka Att följa lärande är uppbyggd kring. För Rodengymnasiet var föreläsningen ett fantastiskt inslag i vårt tvårsprojekt kring BFL och formativ bedömning, ett kvitto på att vi är på rätt väg, men också inspiration till vidare utveckling i vårt fortsatta arbete.

IMG_5207

Under detta läsår kommer vi på Rodengymnasiet att arbeta vidare med BFL-projektet, men nu i ny form. Vi byggde under föregående läsår en skolgemensam teoretisk grund; nu är det dags att, precis som Wiliam under gårdagens föreläsning förordade, gå vidare och fördjupa oss inom olika intresseområden. Lärarnas eget intresse och drivkraft är en grund för praktisk förändring, och det ska verkligen bli oerhört spännande att få vara en del av denna förändringsprocess under läsåret 2015/2016!

Carin & Kicki

Att modellera en zombieapokalyps i Ma5

Hur löser vi problem i matematiken? Inte sällan handlar det om att hitta samband och ställa upp ekvationer, vars lösningar representerar svaret till problemet. I matematik 5 – den sista, frivilliga kursen på gymnasiet – handlar dessa samband ofta om förändringshastigheter, och de ekvationer man då får kallas differentialekvationer. Dessa har traditionellt ansetts vara svåra både att formulera och lösa och därför hamnat i just den sista kursen, den som inte krävs av högskolorna vid antagningarna. De som går vidare med matematik på högskolorna kommer alltså att stöta på differentialekvationer ”från början” igen.

Jag kände alltså en viss frihet då jag planerade denna kurs i höstas. Specifikt så ville jag prova hur långt vi kunde komma i årskurs tre på natur och teknikprogrammet om vi lät datorerna utföra lösningarna av ekvationerna och i stället koncentrerade oss på att formulera differentialekvationer från problem och undersöka effekterna som de ingående parametrarna har på lösningarna. Eleverna skulle dessutom redovisa för varandra och tvingades ofta kommunicera med både mig och varandra kring problemen och deras lösningar. Problemformulering, analys, kommunikation och att kunna hantera teknologi är viktiga förmågor för framtiden och flera av dessa ingår ofta i begreppsplattformar som 21st century skills, Big five m.fl.

GeoGebra kan lösa differentialekvationer. Det är inte ett lika kraftfullt verktyg som Mathematica, eller Wolfram Alpha men har fördelen av att vi redan arbetat mycket i det verktyget, samt att det producerar dynamiska lösningar. Efter en introduktion där vi löser några enkla differentialekvationer för hand börjar vi arbeta med tankeverktyg för problemformulering.

Det första tankeverktyget vi introducerar är containerdiagrammet. Det innehåller en eller fler containrar, där varje container representerar en storhet, alltså till exempel ett visst antal, eller en viss mängd av något. Till och från och mellan dessa containrar går det pilar som representerar in- eller utflöden. Världens befolkning kan till exempel representeras av följande containerdiagram. Screen Shot 06-09-15 at 02.42 PM

Pilen som går in i containern representerar födslarna, och pilen ut ur containern representerar dödsfallen. Bredvid dessa pilar skriver vi upp våra antaganden, i matematisk form. b och d är här födelsetalet respektive dödstalet, antal födslar eller dödsfall per person och år, och N är befolkningens nuvarande storlek. Antagandena är i det här fallet att både antalet födslar och dödsfall är proportionella mot storleken på befolkningen, alltså att det till exempel föds 12 barn per tusen invånare och år oavsett befolkningens storlek.

Vårt nästa tankeverktyg representerar just detta. Genom att rita upp hur den relativa förändringen, N’/N, ser ut med avseende på befolkningen N eller tiden t får eleverna ett verktyg för att skapa mer komplicerade modeller. I det här fallet är N’/N = b – d konstant oavsett N eller t, vilket leder till att N(t) blir en exponentialfunktion. Men med containerdiagram och grafer över N’/N mot N eller t kan vi lätt tänka oss andra modeller. Kanske N’/N minskar med tiden? Eller kanske N’/N är som störst vid ett visst värde på befolkningen för att minska om N ändras. Eleverna kan här börja göra egna modeller som kan undersökas. Vilka antaganden bygger följande diagram på (befolkningsökningen minskar exponentiellt med tiden) och hur skulle differentialekvationen se ut? ( N‘ = 4et/4 · N ). Modellen används bland annat för att modellera Mexikos befolkning och ger lösningar som påminner om logistiska funktioner.

Screen Shot 06-09-15 at 03.32 PM

Screen Shot 06-09-15 at 02.41 PMVi kan också lätt lägga till fler containrar. En elev byggde följande modell för att simulera en föroreningsolycka i en sjö. Här har vi två containrar, en som representerar föroreningen i sjövattnet, S, och en som representerar det som deponeras till sjöbotten B. Från sjöbotten läcker det sedan långsamt tillbaka föroreningar till vattnet under lång tid.

Från detta diagram kan vi ställa upp ett system av differentialekvationer:

Screen Shot 06-09-15 at 03.03 PM

Traditionellt kan vi inte lösa dessa inom ramen för kurs 5 – i alla fall inte för hand – men med datorernas hjälp är det inte svårt. Lösningarna representeras som grafer vi kan läsa av. Dessa påverkas dynamiskt av värdena på de tre konstanterna som finns i modellen och eleverna kan nu undersöka på vilket sätt som de olika parametrarna påverkar lösningarna.

Eleverna fick ca 2 veckor på sig för helt fritt arbete kring en problemsamling där de skulle lösa några av de presenterade problemen, eller helst lösa modifierade varianter av problemen eller helt egna modeller. Det är nu som undervisningen blir som mest formativ i diskussionerna med och mellan eleverna. Genom att få tiden att stöta och blöta problemen får eleverna också tid att få bra feedback av mig under tiden som arbetet fortgår.

Under detta arbete var det en hel del elever som tog till sig teknikerna riktigt bra. De satte med lätthet upp olika modeller med många olika containrar och kunde fritt diskutera hur dessa skulle kunna förändras för att bli mer realistiska. Klassen fick vid redovisningarna bland annat se exempel på modeller av slaget vid Themopyle (illustrerat i filmen ”300”) och olika modeller av zombieapokalypser. Här är en ”realistisk” modell där en vanlig sjukdom utvecklas till en där 10% av de infekterade blir zombies som dock kan botas.

Screen Shot 06-09-15 at 03.21 PM

I detta fall så överlevde ca 100 miljoner av USA’s (alla zombieapokalypser utspelas i USA) 350 miljoner invånare.

Screen Shot 06-09-15 at 03.18 PM

En elev sammanfattade arbetet och framför allt de nyvunna insikterna så här:

”Jag får huvudvärk av alla möjligheter man får med differentialekvationer. Det går ju att göra vad som helst. ”

Jag tror dessa elever kommer att vara väl förberedda för högskolan, men nästa gång ska jag planera så att denna del av kursen inte kommer precis i slutet med allt vad deadlines och betyg innebär. Jag skulle vilja introducera ett varv med kamratbedömning också efter de löst sitt första problem för att bättre kunna gå vidare till nästa. Jag skulle också vilja samla de bästa eleverna och se vad de skulle kunna göra i en större grupp tillsammans.

Man skulle kunna invända att vi rationaliserat bort procedurförmågan: eleverna får ju inte lära sig att lösa annat än de enklaste differentialekvationerna för hand? Det är sant, men de får träna på andra procedurer, till exempel att lära sig hantera moderna tekniska hjälpmedel. Dessutom tror jag inte det är någon som idag klagar på att vi inte längre beräknar kvadratrötter för hand. Det finns helt enkelt både roligare och viktigare saker att göra. Att räkna på zombieapokalypser till exempel.

 

E2 – Microsoft Educator Exchange 2015 i Seattle

28 april 2015

Vi startade dagen med våra svenska kollegor Helena Kvarnsell, Björknässkolan, och Elisabeth Nagy, Franska skolan, med en frukost på hotell Courtyard Bellevue. Efter en diskussion och planering över veckans olika aktiviteter, tog vi en tidig lunch för att få energi inför examinationen till Microsoft Certified Educator.

1. Energizing lunch, MCE

28 april 2015

Välkomstmöte på Western hotel med samtliga 260 delegater från 87 olika länder. Vi mötte vår kollega Roisin Rice som också är vår samarbetspartner från S:t Mary´s College i Derry, Nordirland.

2. Roisin Rice, Swedish Partners Microsoft Expert Educators

29 april 2015

Vi möttes på morgonen av en Excelorkester när vi kom fram till Microsoft Campus. Därefter hade vi en Djembesession, där alla trummade i takt. Efter att vi hade vaknat till ordentligt, lyssnande vi på en Keynote av Vice President for Microsoft Worldwide Education, Anthony Salcito. Vi hade ett stort Teach Meet där samtliga delegater presenterade sina individuella tävlingsbidrag och i samband med det förde en dialog med övriga MIEE:s, globala utbildningsföretag och representanter från olika regeringar världen över.

4. Teach Meet 29 april 2015

29 april – 1 maj 2015

Senare samma dag på eftermiddagen blev vi indelade i grupper med deltagare från olika länder och världsdelar. Vi fick en Challenge att skapa en läraktivitet där vi skulle presentera övergripande mål, specifika instruktioner och en plan för genomförande. Det var en intressant men samtidigt svår uppgift, eftersom den skulle vara applicerbar på olika stadier och i olika kulturer, med delvis olika förutsättningar. Dagen efter fick vi fortsätta arbetet som skulle resultera i en skriftlig inlämning under torsdagen och med en muntlig presentation på fredagen. Uppgiften bedömdes med hänsyn till kreativt användande av IKT-verktyg i kombination med god pedagogik.

5. Challenge group 6 6. Challenge group 8

1 maj 2015

Efter att vi hade haft våra presentationer och intagit en supersmarrig lunch, var det dags för Fireside chat med en överraskningsgäst. Rykten cirkulerade friskt bland deltagarna om att Bill Gates, Satya Nadella eller någon annan skulle vara denna gäst. Med ett stort jubel klev Microsofts VD, Satya Nadella, in på scenen. Han berättade om Microsofts framtidsvisioner generellt och i synnerhet om hur företaget vill arbeta med utbildning på ett globalt plan. Han var väldigt öppen och personlig i sitt framförande och till vår stora glädje blev det mer en dialog där deltagare kunde ställa frågor och få uttömmande svar.

7. Satya Nadella

Våra intryck från E2 – Microsoft Educator Exchange 2015 i Seattle är att det bästa lärandet sker genom att dela erfarenheter och att lära av varandra, vilket ligger i linje med modern pedagogisk forskning.

Det borde enligt vår uppfattning organiseras liknande projekt mellan olika skolor inom ramen för exempelvis en kommuns skoluppdrag, där IKT, kollegialt lärande och erfarenheter kan knytas starkare mellan olika enheter. En tanke är att kommuner också skulle kunna göra detta som kommunövergripande projekt i större utsträckning än vad som redan pågår på många håll.

Vi konstaterar sammanfattningsvis att Rodengymnasiet och Sverige ligger bra till i detta arbete och har goda förutsättningar att höja nivån ytterligare. Det som imponerade mest på oss är hur många lärare i länder med betydligt sämre förutsättningar gör ett enastående arbete med små medel och lyckas skapa innovativt lärande för eleverna.

Jonas Gustafsson och Fredrik Carlnäs

 

 

 

 

Språket – nyckeln till att förstå kunskapskraven

Hur får vi eleverna att förstå kunskapskraven? Hur får vi eleverna att veta vad de behöver utveckla för att nå sina mål? Hur får vi lärare eleverna att äga sitt eget lärande? Svenskläraren är en central person som ansvarar för elevers språk -och kunskapsutveckling och ämnet svenska.  Sofia Ask, lektor och forskare i svenska vid Linneuniversitetet i Växjö, beskriver ämnet svenska som det största ämnet i skolan. Ask tar också upp att språket bär undervisning och lärande även i de andra ämnena som finns i skolan (Språkämnet svenska, 2012). Därför har svensklärarens speciella kunskap om språk och språkutveckling en nyckelroll då det gäller att synliggöra ord och begrepp i styrdokumenten på skolan.

Nivåerna för betygsstegen E, C, A i kunskapskraven är formulerade med hjälp av en progressionstabell. Tabellen är utgångspunkt för kunskapskraven i samtliga kurser för att eleverna ska för möta samma begrepp i så stor utsträcknings som möjligt och hela gymnasieskolan kan utveckla en gemensam samsyn av progressionen mellan de olika betygsstegen (Gymnasieskola, 2011).

De olika delarna i ämnesplanerna hänger ihop, syftet och det centrala innehållet samt kunskapskraven. Det är dessa dokument som lägger grunden till vad vår undervisning ska handla om. De bestämmer också hur vi ska bedöma elevernas arbeten. För att eleverna ska kunna veta vad de ska kunna måste de känna till kunskapskraven och förstå hur de är kopplade till undervisningen, de måste också begripa vad som står där i. Skolan behöver som vi nämnde tidigare, en gemensam samsyn på progressionen i kunskapskraven. Till detta hör också att skolan bygger upp ett gemensamt språk kring ämnesplanerna och minskar det faktum att kunskapskraven tolkas olika av olika lärare och elever. Roger Fjellström lyfter i Betygsättandets etik (2002) att det är oklart hur betygskriterier (nu mer kunskapskrav 2015) ska tolkas och tillämpas i värderingen av elevernas prestationer, det finns alltså ett spelrum för skolledare och lärare att tolka läroplanen där deras omdöme sätts på prov.

I Att döma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag (2014) menar författarna att elevaktiv bedömning främjar lärandet för eleverna. De menar att en eleverna genom undervisningen måste få lära sig att bedöma sitt eget och andras arbeten. När eleven lär sig vad som behöver lära sig s.k. metavetande, utvecklas det egna lärandet och det frigör tid för lärarna. För att göra detta möjligt behöver eleverna involveras i bedömningsprocessen, vi kan börja tala om begreppet formativ bedömning eller bedömning för lärande. Att tydliggöra målen och kunskapskraven är en del i den formativa bedömningen, till detta hör att vi skapar ett gemensamt språk kring ord och begrepp i styrdokumenten.

I svenska och i ett flertal andra kurser skulle det kunna handla om att konkretisera begrepp i kunskapskraven, exempelvis vad menar läraren när hen säger att resonemangen måste bli mer nyanserade eller fördjupade? Läraren behöver visa detta med konkreta exempel i elevens egen text och även i modelltexter. Författarna tar vidare upp att ett problem som eleverna har då det gäller återkoppling är att de har svårt att använda den konstruktivt. Detta beror dels på att de har svårt att förstå begrepp i styrdokumenten, dels har det visat sig att elever tror att begåvning är någonting medfött och statiskt, och att de genom detta rutinmässigt undviker utmaningar och då inte använder sig av återkopplingen.

Ett möjligt sätt att arbeta med att konkretisera så väl progressionsord som kunskapskrav för eleverna är som sagt att titta på modellexempel. I Att följa lärande (2013) föreslår Dylan Wiliam just detta, att arbeta med modellexempel som eleverna får rangordna och analysera. Vårt förslag är att till att börja med låta eleverna undersöka och konkretisera kvalitétsskillnaderna modellexemplen emellan med egna ord, för att sedan knyta elevernas egna beskrivningar till kunskapsmål och progressionsord. Att börja med konkreta exempel för att sedan knyta dem till abstrakta ord, istället för omvänd ordning, verkar enligt oss många gånger göra så väl målen som progressionsbegreppen tydligare för eleverna.

För att hjälpa eleverna att äga sitt eget lärande, behöver lärare i sin undervisning låta eleverna träna på att lära sig och ta emot återkoppling, de måste också i undervisningen få möjlighet att använda sig av återkoppling som hen fått och sedan få göra om en liknande uppgift och då få möjlighet att förbättra sitt arbete. Återkopplingen bör alltså vara framåtsyftande och den måste vara konkret. Att döma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag belyser flera olika sätt att ge feedback och återkoppling på, som t ex gruppbaserad återkoppling, kamratbedömning och användandet av modelltexter.

Bedömningens betydelse och att förstå kunskapsprogressionen är som vi tidigare nämnt av stor vikt för att hjälpa eleverna att äga sitt eget lärande. Dylan Wiliam lyfter i sin bok fem nyckelstrategier som hjälper läraren med att arbeta och bedöma formativt. Dessa fem nyckelstrategier är: att tydliggöra lärandemål, att identifiera tydliga tecken på lärandet, att ge återkoppling som utvecklar lärandet, att aktivera eleverna som resurser för varandra samt att förmå eleverna att ta lärandet i egna händer.  (Att följa lärande, 2014).

Vi nämnde tidigare vikten av att undervisningen formas för att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen.  För att det ska bli möjligt behöver läraren lyfta ut de centrala områden som finns i kursen och utgå från detta då hen gör sin planering. Läraren bör sedan fundera på vilka kunskapskrav som ska ingå i de olika uppgifterna samt hur eleverna ska bedömas. I undervisningen ska sedan eleverna ges möjligheter att diskutera ord och begrepp som hör till de uppgifter eleverna ska göra. Läraren kan göra en alignmentmatris och visa för eleverna. Vidare ska eleverna enligt vår mening, ges möjlighet att ge varandra feedback i grupper, samt bearbeta egna texter efter återkoppling.

Så hur får vi eleverna att förstå kunskapskraven? Hur får vi eleverna att veta vad de behöver utveckla för att nå sina mål? Hur får vi lärare eleverna att äga sitt eget lärande? Svaret är inte så enkelt, eftersom en mängs faktorer spelar in, men genom att arbeta formativt och skapa ett gemensamt språk kommer vi en bra bit på vägen.

 Litteratur

 Ask, S. 2012. Språkämnet svenska: Ämnesdidaktik för svensklärare. Studentlitteratur.

Fjellström, R.2002. Betygsättandets etik. I att döma eller bedöma, Skolverket.

Grevette, A. Israelsson, M, Jönsson, A. 2014. Att bedöma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag. Natur & Kultur.

Gymnasieskola 2011. 2011. Skolverket.

Wiliam, D. 2013. Att följa lärande. Studentlitteratur.

Lärandebaserad skolutveckling

Den 16 februari besökte Hans-Åke Scherp Roslagskolans aula för att prata inför rektorer, arbetslagsledare och förstelärare om en modell för att utveckla skolan som han kallar för lärandebaserad skolutveckling.

New public management har importerats från näringslivet till den offentliga verksamheten. Det är en målrationell modell som bland annat används för skolutveckling i många kommuner. Enligt den här modellen så utvecklas verksamheten genom mål, planer och utvärderingar samt genom att olika enheter konkurrerar med varandra. I skolans värld innebär det kort sagt att vi ska stimuleras till utveckling för att få elever att söka sig till skolan. (Scherp 2013 s. 17)

Scherp kritiserar modellen och menar att den inte leder till utveckling bland annat eftersom det faktum att eleverna och deras föräldrar är nöjda så behöver det inte innebära att verksamheten håller en hög kvalité för det. Dessutom så menar Scherp att systemet inte stimulerar till utveckling. Inget blir bättre bara för att man mäter det om och om igen, eller för den delen, att man konstaterar att något inte fungerar om och om igen. (Scherp 2013 s.18f)

För att en skolorganisation ska kunna utvecklas förespråkar Scherp istället det som han kallar för lärandebaserad skolutveckling. Enligt honom så är det ingen idé att försöka få lärare att ändra sin undervisning ovanifrån så som ofta sker i den målrationella modellen utan skolan måste förändras underifrån eller inifrån. Lärare kommer bara att förändra sitt sätt att undervisa om de själva upptäcker att en förändring ger goda resultat. Därför måste skolutveckling fokusera på sambandet mellan process och resultat snarare än bara på resultatet. (Scherp 2013 s. 21)

För att skapa positiv förändring så menar Scherp att skolan måste bli en lärande organisation. I en lärande organisation är det viktigt att lärandet inte är individuellt utan kollektivt. I en sådan organisation har lärarna goda förutsättningar att mötas och diskutera gemensamma erfarenheter, misstag och framgångar. Ett sätt att göra det är att organisera lärgrupper bland lärarna. Viktigt är också att alla lärdomar dokumenteras i något slags kollektivt minne. (Scherp 2013 s. 23f)

Scherp stödjer sig på forskare som Hattie och Timberley och menar att skolor som lyckas har lärare som beforskar sin egen praktik. De får arbeta långsiktigt och gemensamt i lärgrupper i allt ifrån sex månader upp till två år. Lärare måste vara medskapare till sin egen utveckling snarare än att ta emot tips från experter. (Scherp 2013 s. 32f)

Källa: Scherp, Hans-Åke (2013) Lärandebaserad skolutveckling, lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat, Studentlitteratur, Lund

Reflektioner efter A network experience med Dylan Wiliam

Tisdagen den 24 mars åkte vi till Göteborg för att delta på A network experience som anordnades av Lin education. Professor Dylan Wiliam var dagens huvudperson och fokusområdet var, så klart, formativ bedömning. Bland annat diskuterades problematiken kring begreppet Formativ bedömning. Formativ bedömning står för många olika saker och används också olika av olika personer, vilket märks inte minst i vetenskapliga avhandlingar (ytterligare ett av dagens fokusområden). Att få ett gemensamt språk kanske är en av de viktigaste faktorerna med att diskutera formativ bedömning och formativa arbetssätt i TLC – grupper. Alla lärare är olika, precis som elevgrupper är olika, och vi kan aldrig upprepa samma sak år efter år i undervisningen, eftersom vekligheten förändras och vi måste anpassa oss efter den.

Formativ bedömning handlar om flera lager av bedömning, det handlar om ett förhållningssätt där olika bedömningar i olika situationer leder oss rätt. Vi lärare bedömer var eleverna befinner sig kunskapsmässigt, så att vi kan planera lektioner och lärsituationer efter det, vi bedömer läget för att kunna navigera vidare i vår undervisning, och i slutänden bedömer vi vilka kunskapskrav eleven uppnått. På vägen dit behöver vi bedöma vad eleven behöver utveckla för att nå sina mål och kommunicera detta med eleven. För att eleven ska nå sina mål så måste vi också sträva efter att ge eleven möjlighet och verktyg att kunna bedöma sina egna kunskaper och kvaliteter. För att komma dit behöver först och främst vi lärare veta vart eleverna ska, och vi måste bedöma om de uppgifter vi har verkligen prövar och tränar de förmågor som krävs för att nå dit. Ett led i det hela är att sätta ord på styrdokument och själva processen, och tala med eleverna om detta, så vi får ett gemensamt språk. En process är svår att se i förväg och kan kännas luddig medan man är inne i den, men när vi väl etablerat ett gemensamt språk så kan vi tala om mål och kunskapskrav. Detta är ett omfattande arbete och det kräver en ständig bedömning av läget, så att vi kan forma undervisningen efter var vi befinner oss. I detta arbete kan vi inte arbeta tyst och för oss själva. Vi behöver diskutera och lyssna på varandra, vara ödmjuka och ge varandra konstruktiv feedback. Kollegial feedback i TLC-möten behövs och fungerar bra om gruppen talar samma språk, är bredd att lyssna, och att dela med sig av vad som går bra och vad som är svårt. Lev Vygotskij  proximala utvecklingszon gäller även för oss lärare.

Att få ett gemensamt språk kring lärande har positiva effekter både för utveckling av undervisningen och för samtalen och kommunikationen med eleverna. Då vi talar om formativ bedömning finns många olika tolkningar kring vad det faktiskt är och står för. Kanske kan det bero på att begreppet uppfattas och används olika i forskningssammanhang? Viveca Lindberg, en av föreläsarna under dagen,  presenterade ny och intressant forskning kring frågan. Hon har bland annat undersökt på vilka sätt formativ bedömning uppfattats och använts i forskningssammanhang, under senare år. Hon presenterade att begreppet formativ bedömning används i antingen snäv eller vid betydelse. I den snäva betydelsen framstår begreppet som instrumentellt och i den vidare tolkningen framstår formativ bedömning som ett komplext fenomen på flera olika nivåer, allt från styrning, klassrum, lärarutbildning till lokalt utvecklingsarbete. Med tanke på detta är det inte så konstigt att vi definierar begreppet på olika sätt?  Begreppet är värt att vrida och vända på, så att de som arbetar med formativ bedömning i exempelvis ett lokalt utvecklingsarbete talar om samma saker.

Carin    Kicki  

Handelsprogrammet på utbyte i Norge vid Nord-Gudbrandsdal vidaregåande skola i Otta

MIEExperts 2015, Fredrik Carlnäs och Jonas Gustafsson har intervjuat några elever och en lärare på Handelsprogrammet för att ställa frågor kring deras utbyte med Norge och Island. Eleverna lyfter fram att de lär sig språk, de får möta nya människor och de får lära sig att samarbeta. De känner att utvecklingen av dessa förmågor kommer att hjälpa dem i fortsatta studier och framtida arbetsliv.

De berättar att de redan innan avfärden till Norge hade lärt känna eleverna via en gemensam facebookgrupp, där de hade lagt upp olika presentationer. Utbytet är ett treskolesamarbete som stöttas av föreningen Norden i Otta, via konceptet Nordplus junior för skolor, där också Menntaskolinn i Kopavogur på Island ingår. 

Eleverna är tacksamma för lärarnas engagemang och även om detta projekt endast löper över två år, så finns en önskan om att förlänga detta och att utbytet kan vara en stående del av Handelsprogrammets pedagogik. De framför att utbytet skulle kunna medverka till att Handelsprogrammet får en bredare intressegrupp av sökande som tycker att internationella projekt skapar mer förståelse för entreprenörskap och turism.

Ta del av vad eleverna, Ida, Lee och Anthon, säger om utbytet i Norge nedan. Lyssna också på vad deras lärare Anita Leonardsson framför om hur detta utbyte främjar utvecklingen entreprenörskap och turism i såväl Norge som i Roslagen.