Drömstaden!

 

Norrtälje hamn är en av flera nya stadsdelar i Norrtälje och fullt utbyggt kommer ca 4500-5000 människor att bo där i framtiden. Framtiden tillhör ju våra ungdomar och elever och särskilt glädjande är då att Norrtälje kommuns projektplanerare , Norrtälje handelsstad och även ”byggherrar” som bostadsbolaget Index, visar intresse för vad våra ungdomar tycker om samhället, framtiden och städernas utveckling.

I vårt tema drömstaden har vi haft förmånen att besöka projektkontoret i hamnen, bygget av Norrtälje torn i hamnen och även fått delta i en workshop om ”Drömstaden” där eleverna fått komma med idéer och tankar om stadsutveckling, vilka även kommer att delges officiellt i den vidare planeringen av den nya stadsdelen hamnen.

”Hållbar utveckling”, ”Mångfald” och ”Naturnära upplevelser” var teman som grupper i Sam-internationell åk 2:s idéer kretsade kring. Framtiden ser ljus ut.  🙂

David Karlsson, förstelärare Sam-internationell.

Andöya Space Center 25-30 juni 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 1. Översiktsbild över Andöya Space Center

I nordligaste Norge, på Andöya i Vesterålen/Lofoten ligger den norska rymdbasen ”Andöya Space Center”. Förutom ramper för avskjutning av raketer upp till ca 20 meters längd, så finns i området också flera olika radioteleskop och LIDAR-anläggningar (mer om LIDAR senare).

Vi var ett gäng på ett 30-tal norska och svenska lärare som deltog i ”Nordic Teacher Space Camp” vid rymdcentret veckan efter midsommar 2017. Förutom föreläsningar om raket- och rymdteknik, så ingick också ett grupparbete som innebar att en tämligen stor raket ”Mongoose-98” skulle skjutas iväg upp till 8 km höjd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 2. Raketen ”Mongoose-98” som förbereddes och sköts iväg till 8 km höjd. Då raketen är tämligen stor, så avlystes all land- sjö- och fartygstrafik inom riskområdet på några mil inför uppskjutningen.

Jag tillhörde fysik-gruppen som gjorde beräkningar och simuleringar av luftmotstånd och den chockvåg som skapas när raketen går genom ljudvallen. Andra grupper satte ihop elektronik och följde raketen under dess bana med radiolänk. Vår grupp var också den som kontrollerade solaktivitet och land- och sjötrafik inför uppskjutningen (vi hade en röd knapp att trycka på om det skulle behövas, och direktkontakt med raketbasen via radio). Dock hade ordinarie personal huvudansvar för säkerheten i parallella system, totalt arbetade ett tjugotal av den ordinarie personalen med uppskjutningen.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 3. Vår grupp satt i kontrollrummet och tittade på mätningar av partiklar från solen (sådant som ger norrsken vintertid). Vi kunde också direkt se flyg- och sjötrafik, och möjlighet att avbryta uppskjutningen om det behövdes av säkerhetsskäl.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 4. Anläggningen för LIDAR på Andöya använder 1,5 meters speglar för att mäta reflekterat laser-ljus. LIDAR står för LIght Detection And Ranging, dvs ljusdetektion och avståndsmätning.

Vi besökte också en imponerande anläggning för mätningar av atmosfären, och i synnerhet norrsken, med hjälp av LIDAR (Light detection and ranging). LIDAR fungerar som så att man skickar en kort laserpuls mot något objekt, och mäter tiden tills man får tillbaks reflekterat ljus. Då ljushastigheten är känd, så kan man då beräkna avståndet till objektet. Mängden reflekterat ljus ger en uppfattning om tätheten hos objektet. Detektionsutrustningen på Andöya var så känslig att enstaka fotoner kunde detekteras. Genom att välja en lämplig våglängd på laserljuset, så kan man delvis välja vad man ska detektera i atmosfären. Lasrarna var så kraftiga, att man skulle få brännskador på någon sekund om man kom åt strålen.

Läslyft blir Lärlyft?

Vi närmar oss slutet på detta läsår då vi arbetat med Läslyftet som kompetensutveckling. Vi har lärt oss att språkutveckling sker hela tiden, i alla ämnen, och att det är alla lärares ansvar, inte bara språklärarnas att lyfta elevernas läsande och skrivande. Vi har tillsammans läst och diskuterat mängder av artiklar: om kritisk läsning, om textanalyser, om olika läsarter, om läsning i yrkesämnen mm. Vi har utvecklat vår undervisning och har fått verktyg för att utveckla våra arbetssätt, som kan leda till ökad språkutveckling hos våra elever. Även om vi avslutar Läslyftet med stadsbidrag så kan vi fortsätta Läslyfta, eller kanske vi ska kalla det Lärlyfta? Skolverket har nämligen bytt och utvidgat både namn och innehåll i portalen, från Läslyftet till Lärlyftet.

En av modulerna jag själv tittat närmare på är den nya modulen för svensklärare som handlar om perspektiv på litteraturläsning. Här hittar jag en intressant artikel skriven av professor Anders Öhman, vid Umeå Universitet, Att Skugga intrigen. Ungefär i samma veva som jag hittar och läser artikeln, möter jag Öhman i ett annat sammanhang, i en kurs jag just nu läser, Ungdomsromanen i samtiden vid Umeå universitetet. Både i kursen och i modulen om litteratur får jag möta hur Anders Öhman lyfter en sorts litteraturdidaktisk metod för läsning, då man fokuserar på intrigen i en berättelse. Mer om intrig och vad det innebär finns att läsa i Litteraturdidaktik, fiktion och intriger (Öhman, 2015). Metoden att skugga intrigen, fokuserar på händelseförloppet (intrigen) med dess syfte och tilltal i en fiktion. Genom att skugga intrigen kan man komma in på frågor som: Vad hände med den eller den karaktären? Varför gjorde hon inte så i stället? Vad betyder det att hon stannade kvar? De möjliga frågorna är oändliga men poängen är att utgå från förståelsen av berättelsen.

Varför ska vi då ägna oss åt att gå in på djupet i en fiktiv värld, när det är så mycket annan läsning som vi måste göra? Läsningen har enligt tradition ofta handlat om att man ska lära sig att läsa kritiskt. Det är självklart viktig läsning, men om man bara fokuserar på det kan det leda till att läsaren på förhand distanserar sig från berättelsen för att försöka hitta felaktigheter eller något att vara kritisk mot, eller kanske läsaren specifikt letar efter könsroller, ideologier. Kritisk läsning är ett måste, men för att kunna behärska kritisk läsning, krävs att man tagit del av hela berättelsen. Man måste först uppleva för att kunna reflektera över vad man upplevt, menar Öhman. För att elever ska kunna göra analyser av det lästa, få syn på frågor som texten vill ställa, så behöver de få god läsförståelse. En läsare behöver utveckla en förmåga att omvandla ord till bilder, man behöver det för att bli fångad av historien, och fortsätta läsa.

Det jag tagit del av hittills i nya Lärportalen har inspirerat mig att ta reda på mer! Jag ser fram mot att fortsätta läsa mer om att skugga intrigen, jobba med det med eleverna samt fortsätta hitta nya områden att arbeta med, tillsammans med kollegor och elever.

 

 

Rodenandan

Själv minns jag min egen studietid på Rodenskolan (som den hette då) som en mycket ljus tid i mitt liv. Självklart är ungdomsåren viktiga år i ens liv då det händer mycket, men jag minns också att det var en mycket trevlig stämning på skolan under min gymnasietid. Många lärare var positiva och det var en mycket god relation mellan elever-lärare samtidigt som en ömsesidig respekt fanns. Vid enstaka tillfällen hörde man någon lärare prata om ”Rodenandan” och även om jag inte är helt säker på vad som menades med den, så måste jag säga att man verkligen kände av den i form av god stämning.

När jag detta läsår kom tillbaka till Rodengymnasiet, nu som lärare, skedde det samtidigt som en äldre lärare gick i pension och denne nämnde då just Rodenandan i sitt avskedstal. Fanns den kvar undrade jag för mig själv?

Jodå! Även om kanske inte just begreppet Rodenandan nämns så ofta så finns den kvar, i alla fall om man med begreppet menar en trevlig och god stämning med ömsesidig respekt mellan elever och lärare. Exemplen jag fått under läsåret är många:

När eleverna mangrant önskar trevlig helg på fredagen blir man inte längre förvånad.  

Innan lov önskar elever inte bara ett ”bra lov” innan man själv hinner säga det, utan några frågar också efter lovet om man har haft ett bra lov. ”Vad bra, om du har det bra är vi nöjda” fick jag till glatt svar av några elever efter höstlovet, när jag svarat på frågan om jag haft ett skönt lov.

Då jag en eftermiddag på skolan drabbades av begynnande magsjuka bad några elever mig omsorgsfullt att sätta mig ner och vila och frågade om de kunde göra något eller hjälpa till på något sätt. Och när jag efter ett fåtal dagars sjukdom kom tillbaka var det flera elever som hälsade ”vi har saknat dig” (jag som trodde eleverna blev glada när man var sjuk) eller ”mår du bättre nu?”.

Elever håller upp dörrar och tackar när man gör detsamma och när vi spelade bowling med ettorna kom flera av dem fram och tackade efteråt, vilket ju kändes kul när man gjort något extra för dem.

Även i klassrummet upplever jag en god stämning med respektfulla diskussioner och där även svåra eller känsliga ämnen kan diskuteras utan att några börjar larva sig etc. Jag hör aldrig någon elev ”käfta emot” vid de få tillfällen tillsägelser behövs, tvärtom har flera uttryckt sig positivt om att man som lärare säger till vid behov.

Självklart händer och kommer det att hända negativa saker även här på Roden, men så länge grundstämningen är god och Rodenandan i form av ett trevligt socialt klimat råder så tror jag att dessa händelser lättare går att hantera och goda relationer och trivsel är ju också en av de viktigaste faktorerna för att lyckas i undervisningen.             / David Karlsson, Sam-programmet

 

 

En eftermiddag på Stockholms universitet!

_TJA4930Den 15 mars var det dags för våra drygt åttio treor på Samhällsvetenskapsprogrammet att besöka Öppet hus på Stockholms universitet. Med ena benet i gymnasiet och det andra på väg ut ur gymnasiet, kan det vara kul och intressant att få en inblick i universitetsvärlden. Vi fick gå på många intressanta prova på-föreläsningar som väntade i hörsalarna, det handlade om nationalekonomi, genusvetenskap eller pedagogik och mycket annat. Det bästa av allt kanske var de guidade turerna av studentkåren och också att få höra mer om studentlivet.

Efter ett år med OneNote ClassNotebook

Till läsåret 2015-2016 så valde de flesta av ekonomiprogrammets lärare att använda OneNote ClassNotebook till att administrera sina kurser. Det var egentligen inte ett gemensamt beslut utan vi inspirerades snarare av varandras idéer om hur man kunde använda verktyget. Det var inte heller ett gemensamt beslut att samtidigt helt sluta använda fronter (vår lärplattform) men det blev så. När man på allvar började att använda OneNote till arbetet i klassrummet så fyllde inte fronter så stor funktion längre. Skulle vi ha fortsatt att använda fronter så hade det inneburit dubbelarbete.

Till viss del hade den här övergången med förändringar i lagets arbetssätt att göra. De senaste åren har vi utvecklat vårt arbetssätt mot att innehålla alltfler inslag av formativ bedömning. Fronter fungerade inte särskilt bra till detta utan är i stort sett helt utformat för att endast fungera vid summativa bedömningar. Detta är inte minst tydligt i hur portfolio- och inlämningsverktyg är utformade. Eftersom OneNote ger läraren så stora friheter att skapa arbetsflöden på gruppnivå så skapade detta verktyg ytterligare en dimension till klassrummet som korresponderade med flera av Dylan Williams nyckelstrategier. Inte minst: Att göra lärandet synligt, att eleverna ska äga sitt eget lärande och i att skapa lärandemål. Att utforma undervisningen på det sättet försvårades avsevärt i fronter.

Under samma läsår som vi började använda OneNote så ökade vi andelen elever som klarade vårt program med gymnasieexamen från 75% till 88%. Detta kan man givetvis inte koppla till OneNote men vi är övertygade om att vårt samlade utvecklingsarbete kring värdegrund, studiekultur, BFL och OneNote är en del av svaret till att vi lyckades bättre.

Eleverna var till en början tveksamma till förändringen men desto mer de lärde sig och desto mer vi lärde oss ju mer positiva blev de. När vi under höstterminen 2016 genomförde en utvärdering av arbetet med OneNote svarade 87% av programmets elever att de föredrog OneNote framför fronter:

utv

Vi bad också eleverna att på en skala från ett till fem ange hur enkelt de tyckte att det var att hitta information i respektive verktyg. I snitt fick då fronter 3,3 medan OneNote fick 4,1. Eleverna tyckte alltså att bägge verktygen var relativt enkla att hitta i men att OneNote var något enklare.

Än mer intressant blir det att läsa de motiveringar till varför de föredrog OneNote framför fronter. En elev skrev såhär:

För att jag tycker att onenote är smidigare även fast jag haft mer erfarenhet av fronter. Man kan lätt arbeta i grupp med hjälp av samarbetsutrymmet och allt är mer kompakt och samlat så man hittar de man vill enkelt.

En annan så här:

Jag tycker att onenote är mycket bättre än fronter då allt känns mycket enklare och smidigare. Dessutom är det väldigt bra då man inte alltid behöver göra word-dokument utan istället kan skriva i onenote direkt. Så jag tycker absolut inte att vi ska jobba med fronter istället, allt skulle bli väldigt mycket krångligare.

De flesta elever framhåller att det är enklare att hitta i OneNote, att samarbetsytan saknas i fronter och att det finns flera funktioner i OneNote.  Frågar man lärarna så framhåller de ungefär samma saker men nämner ytterligare några fördelar. Med hjälp av OneNote så kan du i realtid se allt som skrivs i elevernas anteckningsböcker. Det innebär att du med hjälp av några klick snabbt bilda dig en uppfattning om hur arbetet går och ge instruktioner därefter. Du kan snabbt ta upp och berömma goda exempel och därigenom skapa lärandemål för eleverna. Detta innebär att din kontroll över elevernas lärande ökar och du har möjlighet att arbeta formativt snarare än att bara summativt bedöma det som du hittar i en inlämningsmapp.