Lärandebaserad skolutveckling

Den 16 februari besökte Hans-Åke Scherp Roslagskolans aula för att prata inför rektorer, arbetslagsledare och förstelärare om en modell för att utveckla skolan som han kallar för lärandebaserad skolutveckling.

New public management har importerats från näringslivet till den offentliga verksamheten. Det är en målrationell modell som bland annat används för skolutveckling i många kommuner. Enligt den här modellen så utvecklas verksamheten genom mål, planer och utvärderingar samt genom att olika enheter konkurrerar med varandra. I skolans värld innebär det kort sagt att vi ska stimuleras till utveckling för att få elever att söka sig till skolan. (Scherp 2013 s. 17)

Scherp kritiserar modellen och menar att den inte leder till utveckling bland annat eftersom det faktum att eleverna och deras föräldrar är nöjda så behöver det inte innebära att verksamheten håller en hög kvalité för det. Dessutom så menar Scherp att systemet inte stimulerar till utveckling. Inget blir bättre bara för att man mäter det om och om igen, eller för den delen, att man konstaterar att något inte fungerar om och om igen. (Scherp 2013 s.18f)

För att en skolorganisation ska kunna utvecklas förespråkar Scherp istället det som han kallar för lärandebaserad skolutveckling. Enligt honom så är det ingen idé att försöka få lärare att ändra sin undervisning ovanifrån så som ofta sker i den målrationella modellen utan skolan måste förändras underifrån eller inifrån. Lärare kommer bara att förändra sitt sätt att undervisa om de själva upptäcker att en förändring ger goda resultat. Därför måste skolutveckling fokusera på sambandet mellan process och resultat snarare än bara på resultatet. (Scherp 2013 s. 21)

För att skapa positiv förändring så menar Scherp att skolan måste bli en lärande organisation. I en lärande organisation är det viktigt att lärandet inte är individuellt utan kollektivt. I en sådan organisation har lärarna goda förutsättningar att mötas och diskutera gemensamma erfarenheter, misstag och framgångar. Ett sätt att göra det är att organisera lärgrupper bland lärarna. Viktigt är också att alla lärdomar dokumenteras i något slags kollektivt minne. (Scherp 2013 s. 23f)

Scherp stödjer sig på forskare som Hattie och Timberley och menar att skolor som lyckas har lärare som beforskar sin egen praktik. De får arbeta långsiktigt och gemensamt i lärgrupper i allt ifrån sex månader upp till två år. Lärare måste vara medskapare till sin egen utveckling snarare än att ta emot tips från experter. (Scherp 2013 s. 32f)

Källa: Scherp, Hans-Åke (2013) Lärandebaserad skolutveckling, lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat, Studentlitteratur, Lund

Reflektioner efter A network experience med Dylan Wiliam

Tisdagen den 24 mars åkte vi till Göteborg för att delta på A network experience som anordnades av Lin education. Professor Dylan Wiliam var dagens huvudperson och fokusområdet var, så klart, formativ bedömning. Bland annat diskuterades problematiken kring begreppet Formativ bedömning. Formativ bedömning står för många olika saker och används också olika av olika personer, vilket märks inte minst i vetenskapliga avhandlingar (ytterligare ett av dagens fokusområden). Att få ett gemensamt språk kanske är en av de viktigaste faktorerna med att diskutera formativ bedömning och formativa arbetssätt i TLC – grupper. Alla lärare är olika, precis som elevgrupper är olika, och vi kan aldrig upprepa samma sak år efter år i undervisningen, eftersom vekligheten förändras och vi måste anpassa oss efter den.

Formativ bedömning handlar om flera lager av bedömning, det handlar om ett förhållningssätt där olika bedömningar i olika situationer leder oss rätt. Vi lärare bedömer var eleverna befinner sig kunskapsmässigt, så att vi kan planera lektioner och lärsituationer efter det, vi bedömer läget för att kunna navigera vidare i vår undervisning, och i slutänden bedömer vi vilka kunskapskrav eleven uppnått. På vägen dit behöver vi bedöma vad eleven behöver utveckla för att nå sina mål och kommunicera detta med eleven. För att eleven ska nå sina mål så måste vi också sträva efter att ge eleven möjlighet och verktyg att kunna bedöma sina egna kunskaper och kvaliteter. För att komma dit behöver först och främst vi lärare veta vart eleverna ska, och vi måste bedöma om de uppgifter vi har verkligen prövar och tränar de förmågor som krävs för att nå dit. Ett led i det hela är att sätta ord på styrdokument och själva processen, och tala med eleverna om detta, så vi får ett gemensamt språk. En process är svår att se i förväg och kan kännas luddig medan man är inne i den, men när vi väl etablerat ett gemensamt språk så kan vi tala om mål och kunskapskrav. Detta är ett omfattande arbete och det kräver en ständig bedömning av läget, så att vi kan forma undervisningen efter var vi befinner oss. I detta arbete kan vi inte arbeta tyst och för oss själva. Vi behöver diskutera och lyssna på varandra, vara ödmjuka och ge varandra konstruktiv feedback. Kollegial feedback i TLC-möten behövs och fungerar bra om gruppen talar samma språk, är bredd att lyssna, och att dela med sig av vad som går bra och vad som är svårt. Lev Vygotskij  proximala utvecklingszon gäller även för oss lärare.

Att få ett gemensamt språk kring lärande har positiva effekter både för utveckling av undervisningen och för samtalen och kommunikationen med eleverna. Då vi talar om formativ bedömning finns många olika tolkningar kring vad det faktiskt är och står för. Kanske kan det bero på att begreppet uppfattas och används olika i forskningssammanhang? Viveca Lindberg, en av föreläsarna under dagen,  presenterade ny och intressant forskning kring frågan. Hon har bland annat undersökt på vilka sätt formativ bedömning uppfattats och använts i forskningssammanhang, under senare år. Hon presenterade att begreppet formativ bedömning används i antingen snäv eller vid betydelse. I den snäva betydelsen framstår begreppet som instrumentellt och i den vidare tolkningen framstår formativ bedömning som ett komplext fenomen på flera olika nivåer, allt från styrning, klassrum, lärarutbildning till lokalt utvecklingsarbete. Med tanke på detta är det inte så konstigt att vi definierar begreppet på olika sätt?  Begreppet är värt att vrida och vända på, så att de som arbetar med formativ bedömning i exempelvis ett lokalt utvecklingsarbete talar om samma saker.

Carin    Kicki  

På väg!

Sedan augusti 2014 utvecklar och arbetar vi lärare på Rodengymnasiet i ett tvåårsprojekt med fokus på formativ bedömning eller BFL (bedömning för lärande), eller vad man nu vill kalla det. Vi väljer i den här bloggen att benämna det vi arbetar med för formativ bedömning. Det finns flera definitioner på vad formativ bedömning står för. Skolverket definierar formativ bedömning så här: ”En formativ bedömningsprocess kännetecknas av att målet för undervisningen tydliggörs, att information söks om var eleven befinner sig i förhållande till målet och att återkoppling ges som talar om hur eleven ska komma vidare mot målet. Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande.” (Skolverket, 2015).

Dylan Wiliam, författare till boken Att följa lärande (2014) och framgångsrik forskare inom formativ bedömning, definierar formativ bedömning så här: ”Formativ bedömning innebär att få bästa möjliga bevis för vad eleverna har lärt sig och att sedan använda informationen för att avgöra vad som är nästa steg. ”(Att följa lärande, 2014).  Dylan Wiliams forskning och boken Att följa lärande har varit vår största inspirationskälla. Alla lärare på skolan läser boken, testar samt diskuterar tekniker och tankar hämtade ur boken.

Det var någonstans där vi började projektet en varm sommardag i augusti 2014. Då höstterminen startade så började också skolans gemensamma arbete med en inspirationsdag kring hur vi gemensamt skulle förankra och praktisera de fem nyckelstrategierna inom formativ bedömning. Vi valde att titta på hur andra skolor och kommuner hade arbetat med att liknande projekt för att få inspiration till hur just vår skola skulle arbeta med att implementera och befästa arbetet med formativ bedömning.

En stor inspirationskälla för oss är Särlaskolan och hela Borås kommun, och därifrån har vi bland annat lånat idén om Teacher Learning Community-möten (eller kortare: TLC-möten). Mötena bygger på kollegialt lärande, och vi har hållit TLC-möten ungefär en gång per månad sedan projektstarten. TLC finns bland annat också beskrivet i boken Att följa lärande.

Vidare kommer vi här att fortsätta skiva om formativ bedömning utifrån vad som händer i Rodengymnasiets projekt. Vi hoppas få utvecklas och lära oss massor under vår gemensamma resa  – hoppas du vill följa med!

 

Kicki och Carin