Bild 1. Översiktsbild över Andöya Space Center

I nordligaste Norge, på Andöya i Vesterålen/Lofoten ligger den norska rymdbasen ”Andöya Space Center”. Förutom ramper för avskjutning av raketer upp till ca 20 meters längd, så finns i området också flera olika radioteleskop och LIDAR-anläggningar (mer om LIDAR senare).

Vi var ett gäng på ett 30-tal norska och svenska lärare som deltog i ”Nordic Teacher Space Camp” vid rymdcentret veckan efter midsommar 2017. Förutom föreläsningar om raket- och rymdteknik, så ingick också ett grupparbete som innebar att en tämligen stor raket ”Mongoose-98” skulle skjutas iväg upp till 8 km höjd.

Bild 2. Raketen ”Mongoose-98” som förbereddes och sköts iväg till 8 km höjd. Då raketen är tämligen stor, så avlystes all land- sjö- och fartygstrafik inom riskområdet på några mil inför uppskjutningen.

Jag tillhörde fysik-gruppen som gjorde beräkningar och simuleringar av luftmotstånd och den chockvåg som skapas när raketen går genom ljudvallen. Andra grupper satte ihop elektronik och följde raketen under dess bana med radiolänk. Vår grupp var också den som kontrollerade solaktivitet och land- och sjötrafik inför uppskjutningen (vi hade en röd knapp att trycka på om det skulle behövas, och direktkontakt med raketbasen via radio). Dock hade ordinarie personal huvudansvar för säkerheten i parallella system, totalt arbetade ett tjugotal av den ordinarie personalen med uppskjutningen.

Bild 3. Vår grupp satt i kontrollrummet och tittade på mätningar av partiklar från solen (sådant som ger norrsken vintertid). Vi kunde också direkt se flyg- och sjötrafik, och möjlighet att avbryta uppskjutningen om det behövdes av säkerhetsskäl.

Bild 4. Anläggningen för LIDAR på Andöya använder 1,5 meters speglar för att mäta reflekterat laser-ljus. LIDAR står för LIght Detection And Ranging, dvs ljusdetektion och avståndsmätning.

Vi besökte också en imponerande anläggning för mätningar av atmosfären, och i synnerhet norrsken, med hjälp av LIDAR (Light detection and ranging). LIDAR fungerar som så att man skickar en kort laserpuls mot något objekt, och mäter tiden tills man får tillbaks reflekterat ljus. Då ljushastigheten är känd, så kan man då beräkna avståndet till objektet. Mängden reflekterat ljus ger en uppfattning om tätheten hos objektet. Detektionsutrustningen på Andöya var så känslig att enstaka fotoner kunde detekteras. Genom att välja en lämplig våglängd på laserljuset, så kan man delvis välja vad man ska detektera i atmosfären. Lasrarna var så kraftiga, att man skulle få brännskador på någon sekund om man kom åt strålen.