Nordisk fältkurs för lärare på Svalbard

img_1338Nyligen hemkommen från en spännande och intensiv vecka på en plats där ”vägarna saknar namn” är jag något omtumlad, men också full av energi och inspiration. Jag har deltagit i en nordisk kurs för lärare om klimatforskning i polara landskap, ett ämnesområde som i sig är mycket aktuellt och intressant. Att fältveckan i kursen sedan var förlagd 78O N i Longyearbyen på Svalbard, gjorde inte saken sämre.

img_3598

Longyearbyen, där skotrarna väntar på snön

Kursen är en distanskurs som i slutänden ger 10 studiepoäng och anordnas av Nordic Esero i samarbete med Rymdstyrelsen, Skolverket och Nord Universitetet i Norge. Det är ett samarbete mellan de nordiska länderna för att vidareutveckla och stärka undervisningen i naturvetenskap och teknik.

Vi var 24 kursdeltagare från Finland, Danmark, Norge och Sverige, som samlades för en fullspäckad vecka. Alla lärare i grundskolan eller gymnasiet och i huvudsak undervisande i naturvetenskapliga ämnen. Syftet med kursen är förutom fördjupade kunskaper i klimatforskning även att utveckla våra digitala färdigheter med geografiska informations- och positionssystem, GIS och GPS, tolkning av satellitbilder och användande av digital mätutrustning. Även att stimulera till utbyte av våra lärarerfarenheter för att vi sedan ska kunna utveckla den egna undervisningen.

petermikael-genomgangx

adventx

 

 

 

 

Upplägget på veckan var blandat med engagerade föreläsningar av klimatforskare, praktiska övningar, samt spännande fältexkursioner. Innan fältveckan hade vi alla förberett oss på hemmaplan med olika uppgifter, så att vi nu var väl förberedda att testa de digitala verktygen i praktiken.

Den första fältdagen var temat permafrost och digitala mätningar. Exkursionen gick till Adventdalen där djupet ner till permafrostlagret mättes upp till ca 1 meter under markytan. En av uppgifterna där var att med datalogger ta olika väderdata samt mäta temperaturen var 20 cm ner till permafrostlagret.

Av säkerhetsskäl var det viktigt att gruppen hela tiden höll ihop. En isbjörnshona med unge hade vi också iakttagit på andra sidan av viken, på väg ut till undersökningsplatsen.

permafrost-naddx

matning-pagar

 

 

 

 

Det gäller att nå ända ner till permafrostlagret          Olika väderdata samlas in

En annan uppgift på kursen var att studera olika landskapsformer. Att undersöka vad som kan ses i satellitbilder, positionera platser med GPS och sedan jämföra med hur det ser ut i verkligheten. I det här fallet undersökte vi polygonformationer, som är typiskt regelbundna formationer och kan uppstå i områden med permafrost.

polygonlandskap-satellitbildpolygonmark

 

 

 

Samma plats i verkligheten

Satellitbild med GPS markeringar

Ett annat genomgående tema var Svalbards geologi och spåren efter den tektoniska resa som ögruppen har gjort. I Bolterdalen en bit upp från nuvarande havsnivån, studerades i en bäckravin marina sedimentavlagringar med inbakade fossila skal av musslor. Tydliga spår från tiden för den senaste istiden. Ovanför detta syntes också de snedställda avlagringarna från senare avsatta älvflöden och deltabildningar. På ravinens botten kunde vi även se ett fossilt skelettben från en bardval, vilket var daterat till knappt 10 000 år.

img_3681

Gamla havssediment av lera med fossila musselskal, samt snedställda älvsediment ovanför

 img_3753

Vandring upp för Longyearbreen

En av dagarna vandrade vi upp och undersökte glaciären Longyarbreens utbredning och förändringar i det över tid. Vi fick även tillfälle att vid glaciärens tidigare utbredning leta efter växtfossiler som härstammade ifrån Tertiärperioden, för ca 65 miljoner år sedan. Svalbard låg då på ungefär samma breddgrader som nu, men klimatet var varmare och det växte stora områden med lövskog här. Klart fascinerande att vandra runt vid glaciärens fot och hitta rester ifrån gamla lövträd.

 img_3758img_3738

 

 

 

                                                  Fossilletning nedanför Longyerbreen

En av utmaningarna med kursen var att vi kom från olika nordiska länder och det gemensamma språket just var det nordiska. Det var främst både roligt och nyttigt, men ibland också svårt att förstå danskan och norskan samt att göra sig själv förstådd. Under veckans gång blev det dock allt lättare och flöt på till slut. Vi var också många som satt uppe sent på kvällarna med efterarbeten och i fördjupande diskussioner. Det gavs därmed många tillfällen till att uppfylla kursens mål att stimulera till nordiskt utbyte och till didaktiska diskussioner.

funken-kvallsjobbx

Kvällsarbete

Flera av kursdeltagarna gjorde också som jag och stannade kvar en extra dag för att upptäcka mer utav Svalbard på egen hand.

 img_3794

Med hundspann i Adventdalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s