Jag har just skrivit klart en bok. Det vill säga, det är samma bok som sist, men jag har just översatt den klart till engelska, strukturerat om innehållet, gjort om alla diagram och lagt till lite nytt material. Det vill säga, det är ju inte riktigt klart ännu, men första manuset är inlämnat i alla fall.

Det är ganska mycket pyssel med att skriva en bok. Det krävs struktur och flit och förmågan att ”pusha” – att trycka bort allt annat och bara se till att få det gjort. Jag vet, det tillkommer korrekturfixande och indexskapande och annat smått och gott men det mesta gjorde jag trots allt klart för ett par timmar sedan. Det känns befriande.

Men jag undrar hur många som kommer att läsa den. Det är sant; det är en handbok, knappast gjord för att läsas från pärm till pärm, men ändå avsedd att läsas på djupet; ett stycke i taget, och jag undrar…

Vi har läst för alla våra barn tills ögonlocken fallit och vi upprepat meningarna tre gånger och till slut somnat med dem. Vårt hem är så fullt av böcker att jag tillämpar Extended Living (Compact Living är för amatörer) och har hälften av mina böcker på jobbet. Vi diskuterar böcker och både uppmuntrar och kräver av dem att de läser, men jag undrar ändå…

Jag ser att 10-åringen, den yngsta, är ganska motvillig till att läsa och att det bara är 22-åringen, den äldsta, som önskar sig böcker i julklapp.

Jag ser att skolans SF-bibliotek på naturvetenskapsprogrammet (ett exempel på vad Extended Living kan åstadkomma) lånat ut två böcker under 2015, men 15-20 böcker under 2008.

Jag hör eleverna på naturvetenskapsprogrammet klaga på att läroböckerna är svåra att förstå.

Jag ser sällan ungdomar läsa tidningen. De säger att de får reda på nyheter snabbare via de nya medierna – vilket är sant, jag är själv där och vet hur det fungerar – men jag undrar ändå…

Jag undrar var de djupa analyserna kommer in. Jag undrar var den riktigt djupa förståelsen och förmågan att läsa mellan raderna ska utvecklas. Jag undrar var framtidens författare, debattören, analytiker och skribenter gömmer sig.

Det är tidens tecken säger du. Men en vind kan bli en orkan och på hösten behöver vi se om vårt hus.

Andra medier tar över en del funktioner säger du. Men historien visar vad som händer om vi berövar folk sin historia och litteratur.

Det är inte så farligt, de som behöver kommer att lära sig läsa bra, men de flesta behöver inte läsa på djupet, säger du. Men det är oerhört farligt att börja vandra på en väg som leder till vi och dom. Se hur det redan ser ut omkring oss idag.

Jag är därför väldigt glad att Rodengymnasiet så fort som möjligt tar sig an skolverkets senaste satsning; Läslyftet. Uppbyggt på samma sätt som Matematiklyftet med öppna moduler och kollegialt samarbete med handledare tar det ett samlat grepp om läsningens betydelse i alla ämnen, från låga åldrar till gymnasiet. Bara för att eleverna läser sämre nu än förr måste det inte vara så, och skolan har här, som så ofta annars, en stor roll – kanske den största – att fylla. Vi har inget att tjäna på att låta svaga elever kämpa själva med svåra texter. De behöver hjälp och det är vår plikt och vårt uppdrag att hjälpa dem, oavsett vilket ämne vi undervisar.

För om jag ska lära dig matematik, måste du först kunna läsa.