Mario Runco berättar om rymdpromenader.
Samtliga foton tagna av Amanda och Jesper i SA14

”Inspiration”. ”De hade varit där på riktigt”. ”Jättehäftigt”. Så lät det när jag frågade eleverna på det naturvetenskapliga programmet om hur de upplevt astronautbesöket den 23 september. De var Sveriges tur att vara värdnation för den årliga kongress som hundratalet astronauter besöker och som en del av deras outreach-program fick vi och många andra med oss besök av två astronauter.

Mike McCulley, Mario Runco och deras svenske Ciceron från KTH, vår gamle elev Christoffer Nordström

Sug lite till på det. Det finns ca 100 astronauter i hela världen. Människor som på grund av sin stora vilja, djupa hängivenhet och enastående kvalifikationer faktiskt färdats ut i rymden och visat vägen till framtiden. Fundera sedan på hur många statschefer det finns i världen…

Några teknik elever sammanfattade händelsen så här:

Den här veckan är det astronautvecka, vilket innebär att ungefär 100 astronauter åker runt i världen och hälsar på skolor för att informera elever om hur det är att vara astronaut och svara på frågor ifrån publiken. Vi fick äran att få besök av astronauterna Michael ”Mike” James McCulley och Mario Runco jr. Båda har en bakgrund inom den Amerikanska Flottan men Mike var en testpilot och Mario var en fysiker. Mario sökte jobb hos Nasa 5 gånger innan han blev anställd år 1987 och Mike blev inbjuden till Nasa år 1984.

Presentationen pågick i ungefär 70 minuter och var fylld med information, Mike började prata om hur rymdskeppet kom upp i omloppsbanan och hur raketerna fungerade. Sedan lämnade han vidare ordet till Mario som fortsatte berätta om själva upplevelsen uppe i rymden t.ex. SAS (Space Adaptation Syndrome) och om rymdpromenader. Mike tog sista delen av presentationen där han beskrev om hur det är att landa på jorden igen och sen hur det är att anpassa sig till jordens gravitation.

Denna första del av presentationen avslutades genom att astronauterna fick presenter av elevguider från naturvetenskapsprogrammet.

Efter en liten kaffepaus så började andra delen av presentationen. Denna presentation var en frågestund för de coolare som ville veta lite mer. Det började med en fråga om vi skulle kunna resa intergalaktiskt inom dem kommande hundra åren, svaret var ett stort nej. Det som följde detta var ett par frågor som fick utförliga svar även dem simplare frågorna fick detaljerade svar.

Denna presentation har hjälpt oss expandera vår kunskap likt universum.

Eleverna avslutade med att citera Mario Runco’s avslutande råd till oss:

Sluta aldrig att sikta mot stjärnorna! Beam me up Scotty!

Vi fick vår Planeten Jorden-flagga, designad av svensken Oskar Pernefeldt, signerad av astronauterna. Astronauterna fick också med sig små gåvor från oss, bl.a. var sitt litet blått stenklot av bergarten Lapis Lazuli – så att de aldrig varken ska glömma vår blåa Jord eller sluta drömma om andra planeter.

För hur mycket kunskap vi än förmedlar i skolan så är det drömmarna om framtiden som gör kunskapen värd något.