Språket – nyckeln till att förstå kunskapskraven

Hur får vi eleverna att förstå kunskapskraven? Hur får vi eleverna att veta vad de behöver utveckla för att nå sina mål? Hur får vi lärare eleverna att äga sitt eget lärande? Svenskläraren är en central person som ansvarar för elevers språk -och kunskapsutveckling och ämnet svenska.  Sofia Ask, lektor och forskare i svenska vid Linneuniversitetet i Växjö, beskriver ämnet svenska som det största ämnet i skolan. Ask tar också upp att språket bär undervisning och lärande även i de andra ämnena som finns i skolan (Språkämnet svenska, 2012). Därför har svensklärarens speciella kunskap om språk och språkutveckling en nyckelroll då det gäller att synliggöra ord och begrepp i styrdokumenten på skolan.

Nivåerna för betygsstegen E, C, A i kunskapskraven är formulerade med hjälp av en progressionstabell. Tabellen är utgångspunkt för kunskapskraven i samtliga kurser för att eleverna ska för möta samma begrepp i så stor utsträcknings som möjligt och hela gymnasieskolan kan utveckla en gemensam samsyn av progressionen mellan de olika betygsstegen (Gymnasieskola, 2011).

De olika delarna i ämnesplanerna hänger ihop, syftet och det centrala innehållet samt kunskapskraven. Det är dessa dokument som lägger grunden till vad vår undervisning ska handla om. De bestämmer också hur vi ska bedöma elevernas arbeten. För att eleverna ska kunna veta vad de ska kunna måste de känna till kunskapskraven och förstå hur de är kopplade till undervisningen, de måste också begripa vad som står där i. Skolan behöver som vi nämnde tidigare, en gemensam samsyn på progressionen i kunskapskraven. Till detta hör också att skolan bygger upp ett gemensamt språk kring ämnesplanerna och minskar det faktum att kunskapskraven tolkas olika av olika lärare och elever. Roger Fjellström lyfter i Betygsättandets etik (2002) att det är oklart hur betygskriterier (nu mer kunskapskrav 2015) ska tolkas och tillämpas i värderingen av elevernas prestationer, det finns alltså ett spelrum för skolledare och lärare att tolka läroplanen där deras omdöme sätts på prov.

I Att döma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag (2014) menar författarna att elevaktiv bedömning främjar lärandet för eleverna. De menar att en eleverna genom undervisningen måste få lära sig att bedöma sitt eget och andras arbeten. När eleven lär sig vad som behöver lära sig s.k. metavetande, utvecklas det egna lärandet och det frigör tid för lärarna. För att göra detta möjligt behöver eleverna involveras i bedömningsprocessen, vi kan börja tala om begreppet formativ bedömning eller bedömning för lärande. Att tydliggöra målen och kunskapskraven är en del i den formativa bedömningen, till detta hör att vi skapar ett gemensamt språk kring ord och begrepp i styrdokumenten.

I svenska och i ett flertal andra kurser skulle det kunna handla om att konkretisera begrepp i kunskapskraven, exempelvis vad menar läraren när hen säger att resonemangen måste bli mer nyanserade eller fördjupade? Läraren behöver visa detta med konkreta exempel i elevens egen text och även i modelltexter. Författarna tar vidare upp att ett problem som eleverna har då det gäller återkoppling är att de har svårt att använda den konstruktivt. Detta beror dels på att de har svårt att förstå begrepp i styrdokumenten, dels har det visat sig att elever tror att begåvning är någonting medfött och statiskt, och att de genom detta rutinmässigt undviker utmaningar och då inte använder sig av återkopplingen.

Ett möjligt sätt att arbeta med att konkretisera så väl progressionsord som kunskapskrav för eleverna är som sagt att titta på modellexempel. I Att följa lärande (2013) föreslår Dylan Wiliam just detta, att arbeta med modellexempel som eleverna får rangordna och analysera. Vårt förslag är att till att börja med låta eleverna undersöka och konkretisera kvalitétsskillnaderna modellexemplen emellan med egna ord, för att sedan knyta elevernas egna beskrivningar till kunskapsmål och progressionsord. Att börja med konkreta exempel för att sedan knyta dem till abstrakta ord, istället för omvänd ordning, verkar enligt oss många gånger göra så väl målen som progressionsbegreppen tydligare för eleverna.

För att hjälpa eleverna att äga sitt eget lärande, behöver lärare i sin undervisning låta eleverna träna på att lära sig och ta emot återkoppling, de måste också i undervisningen få möjlighet att använda sig av återkoppling som hen fått och sedan få göra om en liknande uppgift och då få möjlighet att förbättra sitt arbete. Återkopplingen bör alltså vara framåtsyftande och den måste vara konkret. Att döma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag belyser flera olika sätt att ge feedback och återkoppling på, som t ex gruppbaserad återkoppling, kamratbedömning och användandet av modelltexter.

Bedömningens betydelse och att förstå kunskapsprogressionen är som vi tidigare nämnt av stor vikt för att hjälpa eleverna att äga sitt eget lärande. Dylan Wiliam lyfter i sin bok fem nyckelstrategier som hjälper läraren med att arbeta och bedöma formativt. Dessa fem nyckelstrategier är: att tydliggöra lärandemål, att identifiera tydliga tecken på lärandet, att ge återkoppling som utvecklar lärandet, att aktivera eleverna som resurser för varandra samt att förmå eleverna att ta lärandet i egna händer.  (Att följa lärande, 2014).

Vi nämnde tidigare vikten av att undervisningen formas för att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen.  För att det ska bli möjligt behöver läraren lyfta ut de centrala områden som finns i kursen och utgå från detta då hen gör sin planering. Läraren bör sedan fundera på vilka kunskapskrav som ska ingå i de olika uppgifterna samt hur eleverna ska bedömas. I undervisningen ska sedan eleverna ges möjligheter att diskutera ord och begrepp som hör till de uppgifter eleverna ska göra. Läraren kan göra en alignmentmatris och visa för eleverna. Vidare ska eleverna enligt vår mening, ges möjlighet att ge varandra feedback i grupper, samt bearbeta egna texter efter återkoppling.

Så hur får vi eleverna att förstå kunskapskraven? Hur får vi eleverna att veta vad de behöver utveckla för att nå sina mål? Hur får vi lärare eleverna att äga sitt eget lärande? Svaret är inte så enkelt, eftersom en mängs faktorer spelar in, men genom att arbeta formativt och skapa ett gemensamt språk kommer vi en bra bit på vägen.

 Litteratur

 Ask, S. 2012. Språkämnet svenska: Ämnesdidaktik för svensklärare. Studentlitteratur.

Fjellström, R.2002. Betygsättandets etik. I att döma eller bedöma, Skolverket.

Grevette, A. Israelsson, M, Jönsson, A. 2014. Att bedöma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag. Natur & Kultur.

Gymnasieskola 2011. 2011. Skolverket.

Wiliam, D. 2013. Att följa lärande. Studentlitteratur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s