Lärandebaserad skolutveckling

Den 16 februari besökte Hans-Åke Scherp Roslagskolans aula för att prata inför rektorer, arbetslagsledare och förstelärare om en modell för att utveckla skolan som han kallar för lärandebaserad skolutveckling.

New public management har importerats från näringslivet till den offentliga verksamheten. Det är en målrationell modell som bland annat används för skolutveckling i många kommuner. Enligt den här modellen så utvecklas verksamheten genom mål, planer och utvärderingar samt genom att olika enheter konkurrerar med varandra. I skolans värld innebär det kort sagt att vi ska stimuleras till utveckling för att få elever att söka sig till skolan. (Scherp 2013 s. 17)

Scherp kritiserar modellen och menar att den inte leder till utveckling bland annat eftersom det faktum att eleverna och deras föräldrar är nöjda så behöver det inte innebära att verksamheten håller en hög kvalité för det. Dessutom så menar Scherp att systemet inte stimulerar till utveckling. Inget blir bättre bara för att man mäter det om och om igen, eller för den delen, att man konstaterar att något inte fungerar om och om igen. (Scherp 2013 s.18f)

För att en skolorganisation ska kunna utvecklas förespråkar Scherp istället det som han kallar för lärandebaserad skolutveckling. Enligt honom så är det ingen idé att försöka få lärare att ändra sin undervisning ovanifrån så som ofta sker i den målrationella modellen utan skolan måste förändras underifrån eller inifrån. Lärare kommer bara att förändra sitt sätt att undervisa om de själva upptäcker att en förändring ger goda resultat. Därför måste skolutveckling fokusera på sambandet mellan process och resultat snarare än bara på resultatet. (Scherp 2013 s. 21)

För att skapa positiv förändring så menar Scherp att skolan måste bli en lärande organisation. I en lärande organisation är det viktigt att lärandet inte är individuellt utan kollektivt. I en sådan organisation har lärarna goda förutsättningar att mötas och diskutera gemensamma erfarenheter, misstag och framgångar. Ett sätt att göra det är att organisera lärgrupper bland lärarna. Viktigt är också att alla lärdomar dokumenteras i något slags kollektivt minne. (Scherp 2013 s. 23f)

Scherp stödjer sig på forskare som Hattie och Timberley och menar att skolor som lyckas har lärare som beforskar sin egen praktik. De får arbeta långsiktigt och gemensamt i lärgrupper i allt ifrån sex månader upp till två år. Lärare måste vara medskapare till sin egen utveckling snarare än att ta emot tips från experter. (Scherp 2013 s. 32f)

Källa: Scherp, Hans-Åke (2013) Lärandebaserad skolutveckling, lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat, Studentlitteratur, Lund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s