Rodenandan

Själv minns jag min egen studietid på Rodenskolan (som den hette då) som en mycket ljus tid i mitt liv. Självklart är ungdomsåren viktiga år i ens liv då det händer mycket, men jag minns också att det var en mycket trevlig stämning på skolan under min gymnasietid. Många lärare var positiva och det var en mycket god relation mellan elever-lärare samtidigt som en ömsesidig respekt fanns. Vid enstaka tillfällen hörde man någon lärare prata om ”Rodenandan” och även om jag inte är helt säker på vad som menades med den, så måste jag säga att man verkligen kände av den i form av god stämning.

När jag detta läsår kom tillbaka till Rodengymnasiet, nu som lärare, skedde det samtidigt som en äldre lärare gick i pension och denne nämnde då just Rodenandan i sitt avskedstal. Fanns den kvar undrade jag för mig själv?

Jodå! Även om kanske inte just begreppet Rodenandan nämns så ofta så finns den kvar, i alla fall om man med begreppet menar en trevlig och god stämning med ömsesidig respekt mellan elever och lärare. Exemplen jag fått under läsåret är många:

När eleverna mangrant önskar trevlig helg på fredagen blir man inte längre förvånad.  

Innan lov önskar elever inte bara ett ”bra lov” innan man själv hinner säga det, utan några frågar också efter lovet om man har haft ett bra lov. ”Vad bra, om du har det bra är vi nöjda” fick jag till glatt svar av några elever efter höstlovet, när jag svarat på frågan om jag haft ett skönt lov.

Då jag en eftermiddag på skolan drabbades av begynnande magsjuka bad några elever mig omsorgsfullt att sätta mig ner och vila och frågade om de kunde göra något eller hjälpa till på något sätt. Och när jag efter ett fåtal dagars sjukdom kom tillbaka var det flera elever som hälsade ”vi har saknat dig” (jag som trodde eleverna blev glada när man var sjuk) eller ”mår du bättre nu?”.

Elever håller upp dörrar och tackar när man gör detsamma och när vi spelade bowling med ettorna kom flera av dem fram och tackade efteråt, vilket ju kändes kul när man gjort något extra för dem.

Även i klassrummet upplever jag en god stämning med respektfulla diskussioner och där även svåra eller känsliga ämnen kan diskuteras utan att några börjar larva sig etc. Jag hör aldrig någon elev ”käfta emot” vid de få tillfällen tillsägelser behövs, tvärtom har flera uttryckt sig positivt om att man som lärare säger till vid behov.

Självklart händer och kommer det att hända negativa saker även här på Roden, men så länge grundstämningen är god och Rodenandan i form av ett trevligt socialt klimat råder så tror jag att dessa händelser lättare går att hantera och goda relationer och trivsel är ju också en av de viktigaste faktorerna för att lyckas i undervisningen.             / David Karlsson, Sam-programmet

 

 

Diary entries from Wednesday March 15th and Friday March 17th in Le Vigan, France

Wednesday 15th courtesy of Svante and Love

The day started at 07.00 with some breakfast before leaving for school. On the way to school we stopped by a bakery to buy some pizza for lunch.

1

School started with English class with the teacher Ann. We were divided into mixed groups, both Swedish and French students. In the groups we got a sheet with questions that we were supposed to answer in the group to learn to know each other. The questions were like try to find a movie that you are both liking and so on. After this class we all attended different English classes with our correspondents.

2

After the second class our correspondents had other language classes so we stayed in the park for a while and after that when they had finished their class we had lunch in the park. For lunch we had pizza or food that you had brought yourself. After the pizza break we ate ice-cream. It was very nice with ice-cream in the heat, it was like 20 degrees in the shadow and in the sun it felt like 30 degrees.

After lunch we walked to see the house where the teacher Fabrice lives. The walk was really tough due to the heat but we managed to get there without dying. Well there Fabrice showed us around his house and talked about how to build environmental friendly houses like his. It was a really cool and smart house and the view was absolutely fantastic.

After the visit at Fabrice place we went to another ecological house a couple of kilometres away, the walk felt like 10 kilometers due to the heat but Fredric was a bit lazy and went there by car. We were showed around in the house by the man who lived there. This house was not located as far up the mountains as Fabrice house but there was a great view also from this house. Petter was suffering really bad in the heat but dressed like a Taliban he manned up.

After the visit of the second house we had to hurry back to school for those who had to catch up with their buses. The night was spent with our host families with nice dinner and a well-deserved shower before going to sleep.

Friday 17th: Here is a vlog (video log) courtesy of Frida and Wilma:

 

 

 

 

 

En eftermiddag på Stockholms universitet!

_TJA4930Den 15 mars var det dags för våra drygt åttio treor på Samhällsvetenskapsprogrammet att besöka Öppet hus på Stockholms universitet. Med ena benet i gymnasiet och det andra på väg ut ur gymnasiet, kan det vara kul och intressant att få en inblick i universitetsvärlden. Vi fick gå på många intressanta prova på-föreläsningar som väntade i hörsalarna, det handlade om nationalekonomi, genusvetenskap eller pedagogik och mycket annat. Det bästa av allt kanske var de guidade turerna av studentkåren och också att få höra mer om studentlivet.

Report from exhange in Le Vigan – Diary entries from day 1 (text) and day 2 (film)

Linda Nordgren Kilpeläinen and I are in Le Vigan, France, with students from NA14A+B. The trip is part of an exchange program where 19 students and 2 teachers from Le Vigan will visit us later in the spring. Here are diary entries from day 1 and 2 courtesy of our students:

Day one:

The first day was almost entirely spent on travelling to Le Vigan. First we met at the Arlanda airport and completed all of the pre-flight procedures such as checking in and shopping in the tax-free stores. We then took the flight to Amsterdam, where we had to wait approximately one hour for the next plane which flew us to Marseille. From there we enjoyed a three hour long bus ride to Le Vigan. On the ride we got to experience the true nature of France, with sandstone rocks, grape fields, some random service car accidentally dropping valuable machinery such as hacksaws in a turn, a motorcycle chase, and much, much more. When we got to Le Vigan most of us got picked up (some got picked up a bit earlier) by our host families and driven to their respective homes, and we spent the rest of the evening with them.

 

Day two: This a link to a vlog (video log)

Like my colleague Jonas Hall usually says: Watch this space! (for upcoming updates…)

 

 

 

 

 

Dag 2 i CERN – En rapport från elever i NA14A+B som läser naturvetenskaplig specialisering

Hej bloggen!

Dag två på Cernresan är nu avklarad med FN-besök med guidad tur och Cern-besök med guidad tur som dagens höjdpunkter.

Dagen började med frukost som äts enskilt eller i grupp för att sedan samlas i receptionen på vårt hostell för att påbörja promenaden mot FN:s högkvarter i Geneve. En alternativ resväg till FN:s högkvarter var att ta en buss men större delen av sällskapet promenerade till högkvarteret.

Promenaden Promenaden utgick från vårt hostell och gick direkt ner till vattnet där vi följde vattnet i parken längs med vattnets rand. Vi besökte, under promenaden, den botaniska trädgården där såväl majestätiska växthus med egna ekosystem samt djur i inhägnader gick att skåda. Promenaden kantades dock av små felsteg där vissa i sällskapet hamnade fel vid vissa tillfällen och där även hela sällskapet hamnade fel vid ett tillfälle. Till slut efter en god promenad i väldigt gott väder kom vi fram till FN:s högkvarter. Där mötte vi upp dem som tagit buss dit ställde oss i prydlig kö för att släppas in på FN området.

Figur 1

Figur 1 På väg till den botaniska trädgården

FN-besöket FN-besöket började med att vi träffade vår guide i receptionen för besökare. Vi startade sedan en rundvandring av byggnaden där vi besökte först Sal 19 som var en av de större, inte en av dem största men en av dem större. Han berättade där lite om grundandet och historia bakom FN. Guiden som hette Pablo gick även igenom vilka språk som användes och vilka språk som var officiella FN-språk. De 6 officiella språken var Engelska, Franska, Spanska, Mandarin, Arabiska och Ryska. Dessa språk har alla tolkar som översätter konferenser och möten till dessa språk för att alla medlemsländer ska kunna vara delaktiga och förstå. Sedan gick vi vidare till den äldre av de två byggnaderna huvudsakliga byggnaderna som innehåller konferenslokaler. Denna byggnad byggdes på 20-talet till skillnad från den första byggnaden där turen började som byggdes på 70-talet. Den andra byggnaden var mycket mer majestätisk och innehöll även den stora samlingssalen på Geneves FN-område. Samlingssalen kunde ta upp emot 2000 personer och användes även av andra grenar än de som utnyttjade området vanligtvis. Den stora salen användes av bland annat WHO, World Health Organization, för deras årliga sammankomst. Anledningen till att grenar inom FN som har egna lokaler använder den stora konferenssalen på huvudområdet är dess storlek som behövs vid de största sammankomsterna. Under hela rundturen visade guiden även upp detaljer på väggar såsom målningar och skulpturer som skänkts av de olika medlemsländerna för att pynta upp huvudkontoren. I den sista delen av vandringen fick vi gå upp i åskådarläktaren i en av de större salarna där en konferens med humanitära frågor angående barn och kvinnor som utnyttjades borde hjälpas. Vi fick historia om såväl den anrika salen som konferensen hölls i och om själva mötet, vi fick även lyssna på en liten del av konferensen. Salen som var väldigt speciell på grund av dess tak som var en gåva från Spanien 2008. Taket bestod av stalaktiter som var målade i olika färger som symboliserade att alla länder hade olika synvinklar på de saker som diskuterades. Om man studerade en viss punkt av taket såg den annorlunda ut från olika delar av rummet vilket då stod för de olika synvinklar som tillkom vid diskussionerna som hölls i rummet. Vi avslutade besöket på FN med en tur in i deras souvenirshop där en del av sällskapet köpte med sig souvenirer från deras besök på området. Detta fick bli avslutningen på FN-besöket.

Figur 2

Figur 2 Gruppfoto i den största salen i FNs genevehögkvarter. Där ryms 2000 deltagare

 

CERN samt resan dit

Efter vårt besök på Palais de Nations (FNs högkvarter i Genève) så åkte vi buss till Gare Cornavin, en stor station i närheten av vårt vandrarhem. Där tog vi spårvagn 18 mot CERN. På spårvagnen hade några nöjet att träffa Christian, vår guide från dagen innan. Vi vill gärna påminna er om att följa honom på instagram, där han heter @partikelohm.

Väl framme vid CERN fick vi vänta ett tag till vår guide kom. Sedan tog han oss till en föreläsningssal som påminde om dem vi sett på FN tidigare. Efter lite trassel med tekniken så fick vår guide igång sin föreläsning. Han började med att förklara grunderna inom elementarpartikelfysik. Med detta menar vi alltså inte kärnfysik som handlar om atomkärnor, det vill säga protoner och neutroner. Inom elementarpartikelfysik så studerar man de minsta beståndsdelarna i universum, exempel på detta är leptoner och kvarkar. Dessa beskrivs av en teori som kallas standardmodellen, vår guide förklarade några av teorins svagheter. Några av dessa svagheter är tillexempel att standardmodellen inte förklarar gravitationen eller beskriver en partikel som ligger bakom mörk materia. Guiden berättade även om hur de undersöker elementarpartiklar på CERN och hur de genom att accelererar protoner ger dessa hög energi och kan då skapa nya partiklar med stor massa när de kolliderar genom sambandet Avslutningsvis så berättade han vad man har lyckats skapa på CERN, tillexempel World Wide Web(WWW) och även Higgs bosonen som är en elementarpartikel som interagerar med andra partiklar. Detta interagerande är vad som ger partiklarna massa, desto mer en partikel påverkas av Higgs bosonen desto större massa får partikeln. Vår guide liknande detta med ett fält fullt av snö, där varje snöflinga är en Higgs boson och olika djur(partiklar) har olika svårt att ta sig fram på fältet. En fågel tar sig fram utan att påverkas av snön och har därför ingen massa medan en kanin har svårare att ta sig fram och har därför större massa.

Figur 3

Figur 3 Från föreläsningen på CERN

Efter detta blev vi förda till en byggnad som var tillägnad CERNs historia. I denna byggnad fanns CS (Cyclosynkrotronen) som är den första partikelacceleratorn på CERN, denna accelerator gjorde så att man för första gången lyckades bevisa att π-partiklen sönderfaller till en elektron och neutrino. Detta gav CERN internationell status och uppmärksamhet.

Figur 4

Figur 4 Gruppfoto vid Cyclosynkrotronen

Sedan åkte vi buss över gränsen till Frankrike och stannade vid CRF (Cryogenic Research Facility) där man forskar kring samt reparerar och testar magneter. Där fick vi lära oss om hur magneterna är konstruerade och att det behövs ett internationellt samarbete med experter inom många olika områden för att lyckas. En av delarna på magneten som är avgörande är supraledare. Detta är material som har 0 resistens. Detta uppnås genom att man kyler ner materialet till väldigt låga temperaturer. I material med resistens finns det elektroner som puttar på varandra, men när supraledande material når en tillräckligt låg temperatur så stöter dem inte på varandra.

Figur 5

Figur 5 Modell med genomskärning av LHC på CRF

Dessa supraledare används i LHC (Large Hadron Collider) som är en stor cirkulär bana 100m under jorden. LHC är världens största partikelaccelerator och används för många olika experiment. I LHC finns 4 olika experiment, ett exempel är ATLAS som vi fick se igår. ATLAS experimentet undersöker just nu främst Higgs bosonens egenskaper. Ett till exempel på experiment i LHC är CMS, och både ATLAS och CMS är inte inriktade på att söka efter specifika partiklar utan är skapta för att detektera alla partiklar som skapas vid kollisionerna. Magneterna som vi beskrev tidigare används i LHC för att styra partiklarna i en cirkulär bana kring LHC och för att koncentrera strålen av partiklar så att inte partiklarna åker in i väggarna av LHC. Magneterna accelererar även partiklarna så att de får den önskade energin.

Efter att vi åkt tillbaka till Schweiziska delen av CERN så gick vi på en kort utställning om CERN och arbetet som utförs där. Vi gick lite snabbt i souvenir butiken också. Det mest intressanta där var autentiska databand med kollisionsdata som hade analyserats. Gruppen gick sedan skilda vägar för att äta mat. En del av oss samlades på vandrarhemmet under kvällen för lite kortspel.

 

Unga Reportrar – Elever i NA16 tävlar med bidrag från projektet Sustainable Development

Skolprogrammet och tävlingen Unga Reportrar drivs av föreningen Håll Sverige Rent och är en del av den internationella tävlingen Young Reporters for the Environment (YRE) som drivs av Foundation for Environmental Education. Jag blev tipsad om denna tävling av en kollega, Jonas Bäckelin, på Viktor Rydbergs Gymnasium vid Odenplan. Han är sedan tidigare bekant med Kristina Ottanders och mitt projekt Sustainable Development och tyckte att det passade denna tävling som hand i handske.

vi-ar-med-i-unga-reportrar

Förra måndagen stod Kristina och jag på Rodengymnasiets Afternoon Tea-möte och pratade om just detta projekt. Vi berättade om hur vi låter elever i årskurs ett på NA-programmet arbeta ämnesövergripande, i Biologi 1 och Engelska 5, genom att de skapar nyhetsreportage från ett givet verklighetsbaserat problem. Det finns en naturlig koppling till examensmålen på naturvetenskapsprogrammet då eleverna använder engelska som arbetsspråk och arbetar med olika digitala hjälpmedel under projektets gång. Eftersom eleverna arbetar i grupper om tre så tränar de samarbetsförmåga och i projektet finns formativa inslag som peer response på en förhandsvisning och bloggkommentarer på de färdiga filmerna.

sustainable-development

Vid Afternoon Tea-mötet hade vi med oss Sara, Ida och Axel från NA16 som fick presentera sitt reportage i form av en OfficeMix. Samtliga elevers produkter finns att ta del av på projektets blogg där ni även kan läsa kommentarerna de har skrivit. Efter att ha blivit tipsad om tävlingen Unga Reportrar har jag uppmanat våra elever att delta. Man får skicka in högst fem tävlingsbidrag i kategorierna journalistisk text/artiklar, foto, film eller podd. Våra elever tävlar i film och ett krav i tävlingen är att filmerna får vara maximalt tre minuter och de ska vara publicerade på YouTube. På elevernas egen YouTube-kanal, Na16 Roden, kan ni själva se tävlingsbidragen.

na16-roden-youtube-kanal

Jag vill med detta inlägg tipsa om skolprogrammet och tävlingen Unga Reportrar och uppmana elever och lärare att vara med. Anmäl er här! Avslutningsvis önskar jag eleverna i NA16 ett varmt lycka till i årets tävling. Break a leg!

 

 

 

 

 

Var är robotarna?

Ibland är det skönt att komma hem. Hem till sin egen säng, sin egen kudde och katternas försiktiga tramp på täcket. Men det kan också vara skönt att komma hem till sin egen undervisningskultur.

Efter flera dagar på BETT-mässan i London, där jag bl.a. ledde några guidade turer åt andra medlemmar på DIU’s resa, återkom jag med blandade intryck. Jag visste redan innan jag åkte att det var ett kommersens tempel jag skulle beträda, men det var också en brittisk mässa, med allt som det innebär.

Jag är själv brittisk medborgare, även om jag är född och uppvuxen i Sverige, och har bott där i perioder av mitt liv. Det som jag alltid upplevt som den subtila, men fundamentala skillnaden mellan våra båda kulturer är i relationerna mellan motsatserna. Det är i alla fall min upplevelse att vi i Sverige försöker samarbete mellan gränser. Lärare och elever, anställda och arbetsgivare, föräldrar och barn samarbetar för att uppnå det gemensamma goda. Det är klart det finns undantag, men jag upplever ändå att det finns en grundläggande vilja att sträva åt det hållet här. Inte så i England. Omedelbart som barnet kommer hem från BB finns en strävan att fjärma sig det, ge det ett eget rum, i bästa fall skicka det till internatskola. Väl i skolsystemet är formalia som skoluniform och titlar viktigare än den äkta respekten som duktiga lärare trots allt kan få, men som många aldrig når till på grund av de inneboende motsättningarna mellan dessa båda poler. I arbetslivet är det mycket tydligt ven som är chef och vem som är anställd. Mellanchefer heter managers, ditsatta för att hantera, manage, personalen eftersom den inte antas kunna sköta sig själv utan att riskera jobbet. Låt oss inte gå in på överklass och underklass här, men tro mig, dessa motsättningar mellan olika nivåer genomsyrar deras undermedvetna.

Det här kommer till uttryck även i BETT-mässan givetvis. Jag är väldigt glad att vi inte behöver fundera på att köpa in digital behaviour management tools till våra skolor i Sverige för att med olika poängsystem kontrollera våra elevers beteenden. På samma sätt är jag glad att våra plattformar i alla fall ibland försöker göra det möjligt att publicera innehåll till alla i hela världen, och inte som de engelska, skryter med hur nedlåsta (isolationistiska?) och säkra de är.

På sitt sätt påminde BETT mig om den årliga marknaden i Norrtälje med stånd där godis, leksaker och skämtartiklar bjuds ut, ofta flera gånger av olika stånd, men till samma pris. Jag saknade eftertanken, att faktiskt fundera på vad man vill genomföra och åstadkomma, innan alla rusar till försäljarna för att pröva de senaste VR-glasögonen, arduino-kopiorna och programmerbara robotarna. Hur gör vi något på riktigt och på ett kostnadseffektivt sätt som gagnar eleverna under lång tid framöver?

p1190090

Microsoft Maker Space – Förverkliga din idé med hjälp av ett rum där du kan arbeta med både programmering och limpistol. Men hur mycket kostar det i längden att ha ett resurscenter utan klar bild av hur det ska användas på ett hållbart sätt. Det gäller att tänka till först.

Jag saknade också en del saker. Eftersom mässan är kommersiell och gratis för besökare får företagen betala stora summor för att stå där. Då filtreras vissa aktörer bort, t.ex. GeoGebra, som håller på att transformera matematikundervisningen helt gratis i över 200 länder. Sedan önskar jag att utvecklingen går snabbare. Mitt tema på guidningarna var robotar i alla former. De finns som bilar, humanoider och drönare, javisst, men var är krabborna, bina och myrorna? Var är nanorobotarna, och programvaran som klarar av att låta oss styra svärmar av robotar för att t.ex. städa skolans korridorer eller utforska grottor som är för små att gå in i själv? Och var är 3D-skrivarna som gör fungerande kretskort eller färdiga myrrobotar? Mycket av det här är inte science fiction längre utan existerar i olika experimentella modeller på universitet, men det behöver plockas upp av företagen som jobbar mot skolor och privatpersoner.

Jag behöver myrrobotar till att göra ren min astroturfmatta i hallen. Nu!