Elevblogg 26/3 från Le Vigan av Sara och Hannah i NA15

Idag måndag möttes alla vid skolan för att tillsammans åka buss till utflyktsmålet Cirque de Navacelles. Förutom att några blev kvarglömda i skolan och vi fick vända om gick bussresan, som tog ca 25 minuter, bra och chauffören släppte av oss vid kanten ovanför dalgången. Därifrån började vi vandra nedåt. Vägen ner var lagom brant men mycket stenig. Vissa partier var dock väldigt branta så man fick ta det försiktigt.

Walking

När vi kommit ner till slutet av dalgången gick vi runt lite bland byggnaderna och kollade på vattenfall. Efter en 30 minuters rast började vi gå vidare runt omkring nere i dalgången. Stigarna var grusiga, jordiga och krävde ibland att man hoppade över en och en annan liten bäck. Vid speciella platser gav fransmännen oss lite bakgrundshistoria om platsen. Efter att vi gått i ungefär 1,5 timma bestämde vi oss för att stanna för att äta vår picknick vi fått av skolan. Den bestod av en liten baguette, en liten färskost, pastasallad, vatten, en liten chipspåse, två kakor samt äppelmos. Efter vi ätit klart vår lunch gick vi vidare. Därefter fortsatte vi på stigen, och stannade först till vid en gammal kvarn. Där berättade dem att de förr åt 1kg bröd per person/dag, vilket är väldigt mycket! Därefter började vi sakta vandra uppåt för berget.

När vi tillslut kommit upp till toppen för vad som kändes vara en oändlig stig uppåt för berget fortsatte vi emot platsen som bussen skulle hämta oss på. Först var de meningen att vi skulle se på en ett par uppradade stenar men alla var alldeles för trötts för det. Vi vandrade i totalt 6-7 timmar. Efter att bussen hämtat upp oss åkte vi tillbaka till skolan där alla splittrade på sig. Vissa åkte hem direkt medans andra stannade kvar och väntade på bussarna,  vilka enbart går 3 gånger om dagen. Kvällen spenderades med värdfamiljen.

Microsoft Education Exchange (E2) 2018 i Singapore

Jag har en ledig eftermiddag och sitter och reflekterar över Microsoft Education Exchange (E2) som jag hade förmånen att få vara en del av under förra veckan. Detta är ett årligt återkommande event där deltagare från hela världen bjuds in för att dels dela med sig av sina erfarenheter på plats och dels få nya erfarenheter att dela med sig av efteråt. Microsoft har ett nätverk av drygt 8000 så kallade Microsoft Innovative Educator Experts (MIEExperts) där 310 av dessa från 91 olika länder var uttagna i år.

E2-Group-Photo-1024x378

Själva programmet var koncentrerat till 13/3-15/3 men smygstartade med en välkomstceremoni på måndagskvällen 12/3 där det bjöds på god mat och dryck i hotellets trädgård. Jag hade flugit in under eftermiddagen tillsammans med vår svenska Teacher Engagement Manager (TEM), Ellen Hagstrand, och lagom till middagen så sammanstrålade vi med övriga medlemmar av Team Sweden, Kristina Johansson (MIEExpert) och vår internationella superstar Emma Nääs (MIE Fellow).

Welcome reception

Tisdag 13/3 startade med lite keynotes med många intressanta talare och därefter introducerades Educator Challenge där vi i grupper, med lärare från olika länder, skulle skapa en lektion utifrån vissa givna parametrar. Vi hade redan innan eventet blivit indelade i grupper och jag hamnade i grupp 48 tillsammans med Vicent Gadea från Spanien, Ewout Warringa från Nederländerna, James Murray från Irland och Dominique Nibart från Frankrike.

team 48 2

Även onsdag 14/3 började med givande keynotes kring intressanta ämnen. Därefter följde så kallade breakout sessions med ett pass innan lunch och ett efter. Under dessa sessions fick man välja bland ett rikt utbud av workshops. Jag valde att arbeta med Minecraft och programmering tillsammans med Kristina och under ledning av Stephen Reid. Därefter fick vi ytterligare lite tid till vår Educator Challenge innan den skulle lämnas in 17:00. Mellan 17-19 följde en Technology Showcase där vi fick möjlighet att prova på att programmera en Microbit.

Minecraft

Följande dag, torsdag 15/3, inleddes även den med keynotes och för oss svenskar var det extra intressant eftersom vår egen Emma Nääs skulle hålla det avslutande talet. Hon gjorde en lysande presentation där hon lyfte fram vikten av att våga utvecklas och testa nya saker eller som hon själv säger: Hoppa! Som lärare i engelska och idrott och hälsa tror jag det är bra att lära sig hoppa både fysiskt och mentalt och att bibehålla lusten och viljan att hoppa livet igenom. Sedan följde Learning Marketplace där samtliga deltagare hade en egen liten monter där de presenterade något utvalt projekt som de ville visa upp.

Under Learning Marketplace pratade jag lite med Simon Goodall från London som stod i montern mittemot mig. Han berättade hur BBC gjort sin största satsning inom utbildning på många år när de nyligen delat ut i miljon Microbits till skolbarn i Storbritannien. Jag tyckte att detta var en intressant satsning och hoppas på att SVT kan ta efter detta exempel och göra samma sak här i Sverige. Andra intressanta saker under veckan var hur AI kommer mer och mer och hur Quantum Computing kommer avancera vad som är möjligt på sätt som vi ännu inte kan överblicka. Min gruppmedlem Ewout hade med sig en HoloLens som var väldigt kul att testa. Efter att ha provat detta får man verkligen känslan av vi snart kommer lämna laptops för verkligt wearable computers. På kvällen var det dags för Awards Ceremony vid Gardens by the Bay, Flower Field Hall. Det var sista kvällen med gänget och vi fick en skön avslutning med god mat, svalkande drycker och bra musik. Vi i Team Sweden gjorde en stark finish och hörde till dem som dominerade dansgolvet allra mest. Dagen efter blev det frukost, hemresa och tillbaka till vardagen; en vardag med nya perspektiv och nya målsättningar.

Awards ceremony

Sammanfattningsvis måste jag säga att det var svårt att hålla det här blogginlägget någorlunda kort och koncist eftersom jag har så mycket jag skulle kunna skriva och så många bilder jag skulle kunna visa. Jag befinner mig just nu i Le Vigan, Frankrike, med en elevgrupp och min kollega Kristina Ottander där vi arbetar med ett Erasmus+ projekt kring hållbar utveckling tillsammans med elever och lärare vid Lycée André Chamson. Jag ser en del likheter mellan det våra elever gör och vad jag själv gjorde i Singapore. Därför vill jag först och främst vill lyfta fram att internationella utbyten i alla dess former är en otroligt väsentlig del av dels vår personliga utveckling och framförallt för hela mänsklighetens gemensamma strävan för en mer gemensam och bättre värld. Trots ökade teknologiska möjligheter att kommunicera online i både tal, skrift, video och numera även HoloLens så kan det aldrig fullt ut ersätta mänskliga möten i verkliga livet.

Elevblogg från Le Vigan torsdag 22/3

Elever i NA15 som läser kursen miljö- och energikunskap tillsammans med elever i NA16 som ska läsa kusen befinner sig just nu i Le Vigan, Frankrike. Där genomför de tillsammans med sina lärare Kristina Ottander och Fredrik Carlnäs ett Erasmus+ utbyte kring hållbar utveckling med elever och lärare på Lycée André Chamson. Eleverna har förutom att arbeta med själva projektet fått i uppdrag att skriva ett blogginlägg eller filma ett vlogginlägg. Nedan följer ett blogginlägg från igår skrivet av Julia och Ylva i NA15.

 

22/3 – 18

Idag var första dagen på André Chamson, gymnasiet i Le Vigan! Vi började dagen med att samlas utanför portarna och vänta på att bli insläppta, och då alla kommer samtidigt var det något kaos. Vi blev sedan visade klassrummet där vi skulle ha våran första lektion med Fabrice, Fredrik och Kristina. Lektionen gick ut på att vi skulle starta upp projektet vi ska jobba med här, att ta reda på vad människor i Frankrike och Sverige tycker om hållbar utveckling. Efter vi skrivit klart våra frågor gick vi ut i Le Vigan med våra grupper för att intervjua människor. Därefter var det dags för lunch och våra utbytesstudenter visade oss hur allting i matsalen fungerade. Till lunch var det pommes frites och biff eller kyckling med en hel del sidorätter, efterrätt och baguetter. Efter lunchen hade vi en två timmars engelskalektion uppdelad i två pass, där vi körde diskussionsuppgifter med andra franska elever från skolan. Skoldagen slutade vid tre, men bussarna går vid kl fem så många samlades i parken för att umgås. Vi utforskade även Le Vigan, vilket gick snabbt. Det var extremt kallt då alla packat med sommarkläder. När bussarna kom åkte alla hem till sig och spenderade kvällen med sina värdfamiljer.

 

Andöya Space Center 25-30 juni 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 1. Översiktsbild över Andöya Space Center

I nordligaste Norge, på Andöya i Vesterålen/Lofoten ligger den norska rymdbasen ”Andöya Space Center”. Förutom ramper för avskjutning av raketer upp till ca 20 meters längd, så finns i området också flera olika radioteleskop och LIDAR-anläggningar (mer om LIDAR senare).

Vi var ett gäng på ett 30-tal norska och svenska lärare som deltog i ”Nordic Teacher Space Camp” vid rymdcentret veckan efter midsommar 2017. Förutom föreläsningar om raket- och rymdteknik, så ingick också ett grupparbete som innebar att en tämligen stor raket ”Mongoose-98” skulle skjutas iväg upp till 8 km höjd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 2. Raketen ”Mongoose-98” som förbereddes och sköts iväg till 8 km höjd. Då raketen är tämligen stor, så avlystes all land- sjö- och fartygstrafik inom riskområdet på några mil inför uppskjutningen.

Jag tillhörde fysik-gruppen som gjorde beräkningar och simuleringar av luftmotstånd och den chockvåg som skapas när raketen går genom ljudvallen. Andra grupper satte ihop elektronik och följde raketen under dess bana med radiolänk. Vår grupp var också den som kontrollerade solaktivitet och land- och sjötrafik inför uppskjutningen (vi hade en röd knapp att trycka på om det skulle behövas, och direktkontakt med raketbasen via radio). Dock hade ordinarie personal huvudansvar för säkerheten i parallella system, totalt arbetade ett tjugotal av den ordinarie personalen med uppskjutningen.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 3. Vår grupp satt i kontrollrummet och tittade på mätningar av partiklar från solen (sådant som ger norrsken vintertid). Vi kunde också direkt se flyg- och sjötrafik, och möjlighet att avbryta uppskjutningen om det behövdes av säkerhetsskäl.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild 4. Anläggningen för LIDAR på Andöya använder 1,5 meters speglar för att mäta reflekterat laser-ljus. LIDAR står för LIght Detection And Ranging, dvs ljusdetektion och avståndsmätning.

Vi besökte också en imponerande anläggning för mätningar av atmosfären, och i synnerhet norrsken, med hjälp av LIDAR (Light detection and ranging). LIDAR fungerar som så att man skickar en kort laserpuls mot något objekt, och mäter tiden tills man får tillbaks reflekterat ljus. Då ljushastigheten är känd, så kan man då beräkna avståndet till objektet. Mängden reflekterat ljus ger en uppfattning om tätheten hos objektet. Detektionsutrustningen på Andöya var så känslig att enstaka fotoner kunde detekteras. Genom att välja en lämplig våglängd på laserljuset, så kan man delvis välja vad man ska detektera i atmosfären. Lasrarna var så kraftiga, att man skulle få brännskador på någon sekund om man kom åt strålen.

Läslyft blir Lärlyft?

Vi närmar oss slutet på detta läsår då vi arbetat med Läslyftet som kompetensutveckling. Vi har lärt oss att språkutveckling sker hela tiden, i alla ämnen, och att det är alla lärares ansvar, inte bara språklärarnas att lyfta elevernas läsande och skrivande. Vi har tillsammans läst och diskuterat mängder av artiklar: om kritisk läsning, om textanalyser, om olika läsarter, om läsning i yrkesämnen mm. Vi har utvecklat vår undervisning och har fått verktyg för att utveckla våra arbetssätt, som kan leda till ökad språkutveckling hos våra elever. Även om vi avslutar Läslyftet med stadsbidrag så kan vi fortsätta Läslyfta, eller kanske vi ska kalla det Lärlyfta? Skolverket har nämligen bytt och utvidgat både namn och innehåll i portalen, från Läslyftet till Lärlyftet.

En av modulerna jag själv tittat närmare på är den nya modulen för svensklärare som handlar om perspektiv på litteraturläsning. Här hittar jag en intressant artikel skriven av professor Anders Öhman, vid Umeå Universitet, Att Skugga intrigen. Ungefär i samma veva som jag hittar och läser artikeln, möter jag Öhman i ett annat sammanhang, i en kurs jag just nu läser, Ungdomsromanen i samtiden vid Umeå universitetet. Både i kursen och i modulen om litteratur får jag möta hur Anders Öhman lyfter en sorts litteraturdidaktisk metod för läsning, då man fokuserar på intrigen i en berättelse. Mer om intrig och vad det innebär finns att läsa i Litteraturdidaktik, fiktion och intriger (Öhman, 2015). Metoden att skugga intrigen, fokuserar på händelseförloppet (intrigen) med dess syfte och tilltal i en fiktion. Genom att skugga intrigen kan man komma in på frågor som: Vad hände med den eller den karaktären? Varför gjorde hon inte så i stället? Vad betyder det att hon stannade kvar? De möjliga frågorna är oändliga men poängen är att utgå från förståelsen av berättelsen.

Varför ska vi då ägna oss åt att gå in på djupet i en fiktiv värld, när det är så mycket annan läsning som vi måste göra? Läsningen har enligt tradition ofta handlat om att man ska lära sig att läsa kritiskt. Det är självklart viktig läsning, men om man bara fokuserar på det kan det leda till att läsaren på förhand distanserar sig från berättelsen för att försöka hitta felaktigheter eller något att vara kritisk mot, eller kanske läsaren specifikt letar efter könsroller, ideologier. Kritisk läsning är ett måste, men för att kunna behärska kritisk läsning, krävs att man tagit del av hela berättelsen. Man måste först uppleva för att kunna reflektera över vad man upplevt, menar Öhman. För att elever ska kunna göra analyser av det lästa, få syn på frågor som texten vill ställa, så behöver de få god läsförståelse. En läsare behöver utveckla en förmåga att omvandla ord till bilder, man behöver det för att bli fångad av historien, och fortsätta läsa.

Det jag tagit del av hittills i nya Lärportalen har inspirerat mig att ta reda på mer! Jag ser fram mot att fortsätta läsa mer om att skugga intrigen, jobba med det med eleverna samt fortsätta hitta nya områden att arbeta med, tillsammans med kollegor och elever.

 

 

Rodenandan

Själv minns jag min egen studietid på Rodenskolan (som den hette då) som en mycket ljus tid i mitt liv. Självklart är ungdomsåren viktiga år i ens liv då det händer mycket, men jag minns också att det var en mycket trevlig stämning på skolan under min gymnasietid. Många lärare var positiva och det var en mycket god relation mellan elever-lärare samtidigt som en ömsesidig respekt fanns. Vid enstaka tillfällen hörde man någon lärare prata om ”Rodenandan” och även om jag inte är helt säker på vad som menades med den, så måste jag säga att man verkligen kände av den i form av god stämning.

När jag detta läsår kom tillbaka till Rodengymnasiet, nu som lärare, skedde det samtidigt som en äldre lärare gick i pension och denne nämnde då just Rodenandan i sitt avskedstal. Fanns den kvar undrade jag för mig själv?

Jodå! Även om kanske inte just begreppet Rodenandan nämns så ofta så finns den kvar, i alla fall om man med begreppet menar en trevlig och god stämning med ömsesidig respekt mellan elever och lärare. Exemplen jag fått under läsåret är många:

När eleverna mangrant önskar trevlig helg på fredagen blir man inte längre förvånad.  

Innan lov önskar elever inte bara ett ”bra lov” innan man själv hinner säga det, utan några frågar också efter lovet om man har haft ett bra lov. ”Vad bra, om du har det bra är vi nöjda” fick jag till glatt svar av några elever efter höstlovet, när jag svarat på frågan om jag haft ett skönt lov.

Då jag en eftermiddag på skolan drabbades av begynnande magsjuka bad några elever mig omsorgsfullt att sätta mig ner och vila och frågade om de kunde göra något eller hjälpa till på något sätt. Och när jag efter ett fåtal dagars sjukdom kom tillbaka var det flera elever som hälsade ”vi har saknat dig” (jag som trodde eleverna blev glada när man var sjuk) eller ”mår du bättre nu?”.

Elever håller upp dörrar och tackar när man gör detsamma och när vi spelade bowling med ettorna kom flera av dem fram och tackade efteråt, vilket ju kändes kul när man gjort något extra för dem.

Även i klassrummet upplever jag en god stämning med respektfulla diskussioner och där även svåra eller känsliga ämnen kan diskuteras utan att några börjar larva sig etc. Jag hör aldrig någon elev ”käfta emot” vid de få tillfällen tillsägelser behövs, tvärtom har flera uttryckt sig positivt om att man som lärare säger till vid behov.

Självklart händer och kommer det att hända negativa saker även här på Roden, men så länge grundstämningen är god och Rodenandan i form av ett trevligt socialt klimat råder så tror jag att dessa händelser lättare går att hantera och goda relationer och trivsel är ju också en av de viktigaste faktorerna för att lyckas i undervisningen.             / David Karlsson, Sam-programmet

 

 

Diary entries from Wednesday March 15th and Friday March 17th in Le Vigan, France

Wednesday 15th courtesy of Svante and Love

The day started at 07.00 with some breakfast before leaving for school. On the way to school we stopped by a bakery to buy some pizza for lunch.

1

School started with English class with the teacher Ann. We were divided into mixed groups, both Swedish and French students. In the groups we got a sheet with questions that we were supposed to answer in the group to learn to know each other. The questions were like try to find a movie that you are both liking and so on. After this class we all attended different English classes with our correspondents.

2

After the second class our correspondents had other language classes so we stayed in the park for a while and after that when they had finished their class we had lunch in the park. For lunch we had pizza or food that you had brought yourself. After the pizza break we ate ice-cream. It was very nice with ice-cream in the heat, it was like 20 degrees in the shadow and in the sun it felt like 30 degrees.

After lunch we walked to see the house where the teacher Fabrice lives. The walk was really tough due to the heat but we managed to get there without dying. Well there Fabrice showed us around his house and talked about how to build environmental friendly houses like his. It was a really cool and smart house and the view was absolutely fantastic.

After the visit at Fabrice place we went to another ecological house a couple of kilometres away, the walk felt like 10 kilometers due to the heat but Fredric was a bit lazy and went there by car. We were showed around in the house by the man who lived there. This house was not located as far up the mountains as Fabrice house but there was a great view also from this house. Petter was suffering really bad in the heat but dressed like a Taliban he manned up.

After the visit of the second house we had to hurry back to school for those who had to catch up with their buses. The night was spent with our host families with nice dinner and a well-deserved shower before going to sleep.

Friday 17th: Here is a vlog (video log) courtesy of Frida and Wilma: